oemotståndliga snille återföra de moderna konståsigterna till antikens klassiska förebilder och ätt för dem knäböja i ljuflig beundran. samt sålunda rädda smaken från nesligt fall — den männen har nyss afslutat sitt mästerskap, och gått att, sjelf en himmelsk idee, blanda sig med de odödliga tankar, som så ofta besökte honom under inspirationens ögonblick, och då lånade sig en form af hans marmor. Lik en klar aftonrodnad, som länge stänkt guld och purpur öfver lifvets höjder, bleknade han så småningom bort, ännu strålande i nedergången; och när han sluteligen försvann, var det, som hade. en solförmörkelse inträffat, eller som hade ett sorgdok fallit ned öfver ett helt land, eller rättare öfver en hel verld. När en sådan ande bryter sitt fängsel och sväfvar bort ifrån oss, känns det, som hade en gemensam olycka träffat en och hvar. Ty, det rätt herrliga har det med sig, att hvarhelst det sig uppenbarar, utgör det en allmän glädje, så tillräcklig för alla, att man fäster sig dervid, såsom vid sin käraste tillhörighet. Så ingriper det gudomliga i det ofullkomliga och drar det med sig, om det ock vore så förstenadt af egoism, att det ej sjelf kunde resa sig upp ur egenkärlekens dy. Så låtom oss, svenskar, hjertligen sörja med våra bröder på andra sidan sundet och dela deras oersättliga förlust. Och detta af ännu ett skäl. Thorwaldsen, såsom dansk, — var ju äfven svensk? tv Scandinavien har numera blott en framtid och en äral — hur mycket man ock äflas att åtskilja 0ss, genom att påpeka det förflutnas bitterhet. Men låtom oss, som Almqvist så skönt säger, lida och tro, tro hvarandz7a. Hoppet har seklerna framför sig, och bakom sig ser det ej.