Några flyktiga utkast om den bortgångne, uppteknade medan han ännu stod lefvande och vid full helsa midt ibland oss, samt snart sogdt vid hans egen sida, ber jag nu att få öfverlemna åt den läsande allmänheten. Ehuru ej innehållande något särdeles nytt, torde likväl dessa uppsatser egza värde, efter der förekomma ord och yttranden, som den store mannen sjelf uttalat; och hvilka bevisa ytterligare: hur harmoniskt, älskvärdt och upphöjdt hans hela väsen var. Under min vistelse i Rom 4838 gick jag en förmiddag till Thorwaldsen. Vid inträdet till honom, satt han och arbetade på en haut relief, föreställande Kain och Abel lekande vid sin moders fötter. Konstnären var klädd i en nattrock a! grå flaneli, bar en brun sammetsmössa på hufvudet och fötterna instuckna i tofflor af hvit battfilt. . Thorwaldsen har ett imposant yttre, hans kropp är starkt bygd och proportionerlig. Han ser ut som en Jupiter Olympus, men blixten har han ej i sina händer, utan i sina genomträngande, vältaliga blickar. Det silfverhvita, glänsande håret ligger ordnadt kring hans jätteskuldror, hvilka, liksom Atlas, bär en verld med sig, hvart han går. Ansigtet, förnämligast sedt i profil, är skönt och majestätiskt; elt antikt lugn hvilar öfver dessa milda och dock kraftiga drag; pannan, med sina svällande ådror vid tinningarne, liknar det ohuggna marmörblocket, och vittnar, som detta, om styrka och fasthet. Stämman bar bibehållit sin nordiska kärfhet och bestämdhet, men talet bar prydt sig med blommor och bilder, som man smart upptäcker vlifvit uppfångade under Ttaliens bimmelj;