Aftonbladet – 16 april 1844, sida 1

lerföre springa tillbaka en half timmas väg och hemt: hans pipa, under det de andra fingo vänta. En an nan gång spatserade vi till Lugnet. Min fader vai åordig, knarrig och kinkig; och hvarföre? Han hads emnat sina elddon hemma. Han blef icke förr lugn in en oss åtföljande landtman gaf honom eld frår sin pipa. Genom det ouppbörliga rökandet äro tän. derna svarta och afbrutna; han klagar öfver torrhet : munnen och halsbränna, bortspottar mycket salif, som är af så stor vigt för matsmältningen, och vår läkar fruktar för intraffandet af en maginflammation elle: någon dylik dödlig sjukdom. Detta vet min fadei och dock röker han! Och man upphöjer ett sådan larmande öfver våra skadliga snörlif? Jag har äfver en broder. Den junkern är blott 45 år gammal, oci minsann röker han icke redan sin cigarr! Han un derstår sig, att blåsa den skarpa röken midt i ansig tet på mig, lägger den brinnande tobaksrullen på mit arbete, bränner hål: deruti, smutsar sig med aska: och kastar cigarrstumpen på golfvet, utan att halv förut släckt den. Huru mänga eldsvädor skola c uppkomma genom bortkastade cigarrstumpar och brin nande tobakspipor! Hvem vet om icke Hamburg och Wexiös förskräckliga eldsvådor uppkorsmit på dett sätt! Hvilket tadel, mina kära medsystrar, träffar os icke om vi en gång köna oss ett stycke torta hos Fors sen eller några sockerkarameller hos Akerstens! Ac de der sockerråttorne, heter det. Men om herrara hvarje dag utgifva en eller annan tolfskilling för ta bak, cigarrer, tobakspipor, tuggtobak, e!ddon, cigarr fodral o. s. v. så vågar ingen deröfver koysta. Him mel, hvilket berg af modeoch galanterivaror kund hopsamlas för de millioner, som årligen onyttigt oc spårlöst försvinna i luften! Pipan smakar godt, — påstå karlarne. Icke såmre bekomma 0ss snörlifv och sminket, än tobaken karlarne, hvaremot hela kroppe på det häftigaste sträfvar, såsom jag tydligen sett p min slyngel till bror, De första cigarrerna plågad