Aftonbladet – 16 april 1844, sida 1

grufligt den unga junkern; men ban sökte en point Ad honveur deri och öfverväldigade naturens varnande röst. Sedan kunna de ej, efter deras eget påstående, öfvervinna denna tynngna vana. Och att vilja vara starka karlar sedan! Ack! — Dido sönderskar en kohud i så smala rimsor, att hon dermed kunde omgifva platsen till den stora staden Karthago. Men jag tilltror mig, att kunna omgifva hela jorden med de tobaksrullar, som årligen förbrukas, och dessutom äfven nå ända till månan om jag kunde komma dit upp. Huru många hundratusen tunnland jord nera skulle icke kunna odlas med nyttiga sädesslag, om man utrotade den stinkande tobaksplantan! Måste man då nödvändigt röka? Hvad gjorde karlarne innan ön Tabago med sin närkotiska planta ännu icke var upptäckt? Lefde de icke äfven då, och voro mera friska än nu? Har icke det fördömda rökandet helt nyligen uppväckt ett blodigt krig emellan engelsmännen och kinesarne? Och går i följe häraf det bimmelska riket vill undergång, hvad annat är då skulden dertill, än en med opium stor pad pipa? — Om snusandet vill jag här icke böja tala, af fruktan, att för mycket uttrötta mina kära läsarinoors tålamod. Blott så mycket vill jag säga, att denna fula vana är ännu afskyvärdare, än den förra. Åfven näsan sträfvar på det högsta emot upptagandet af det skarpa pulfret. Man nyser oupphörligt ut det och kan först fördraga det, sedan alla luktnerverne äro dödade. Huru äcklig är icke en snusväsa! Hvem af oss skulle vilja gifva den mun, öfver hvilken en sådan näsa höjer sig och tåras, — en kyss? För kort tid sedan kom jag in i en handlandes magasin och fann det fylldt från golfvet till taet med !jerdingar, som voro alla af samma storlek och utseende. På min fråga erhöll jag det svar, at det var snus i dem allesammans. Innehållet i alla dessa kärl var således bestämdt, att vandra in i de små hälen på den lilla päsan! Och det var blow er enda haudleande, som försåide så många fjerdinga snus! — I folkvisan: