Aftonbladet – 15 april 1844, sida 1

berrskapet P., till hvilket han glömt att skicka kort Nyårsdagen, så beslöt han att i stället nu göra sin uppvaktning personligen. Herrskapet hade visat honom artighet, det var således ej mer än hans skyldighet. Länge stod han i fru P:s kabinett och väntade, innan någon kom. Under tiden märkte han på ett bord en liten sammanvikt papperslapp eller strut, icke större än en tumme. Himlen vet, venom hvilken olycklig tillfällighet den blifvit qvarglömd der. I brist af annan sysselsättning kanske också af distraktion, öppnade han det lilla paketet, och deri lågo — några väl gjorda löständer, skickligt infattade i guld. Omslaget syntes vara en del af ett koncept till mantalsuppgift. Han läste derpå: Uppgift till mantalsoch skatts ....-. . uti Stockholms stad, qvarteret .. .....s..-.. efter nya nummerordningen, S:t Clar...Undertecknad är född år 4790 den .....-.. min hustru Elvira — — 48014 den 29 ...-: — Hm! Så gammal trodde jag ändå icke at fru P. var. . . Visste den goda trun, hvilk: förskräckliga upptäckter jag här gjort, så vore ja illa deran. . . . Se så, nu är det som det va förut. Hen hade åter iniagt tinderna i deras omslag och ställde sig att för andra gången betrakta Ci vacker tafla, föreställande Hebe, bjudande nekta åt Jupiters örn. Dervid tänkte han på sin skön okända, undrande bvem hon månde vara. — Je så måste hon se ut! yttrade han balfhögt. U hennes bänder ville jag emottaga lifvets glädjebiä gare, och låta bränna mina vingar af elden, son flammar i hennes ögon!