Aftonbladet – 13 april 1844, sida 3

-I England, finner man af en tilldragelse, som berättas eli en bland de sista engelska tidningarne, och, hvars el verklighet blifvit verificerad hos redaktionen, genom uppgift på jordägarens, hans ombuds och arrendatorns -I namn. I en af detrakter inom det egentliga Eog-I land, hvars farmers utmärka sig framför andra gc-Inom sin skicklighet i jordbruket, har någon ibland ) den nuvarande ministerens !edamöter sina jordegen:I domar; en farm deraf blef ledig och utbjöds till arilrende, Högsta bjudaren kallades till ett möte med sI ministerns ombud, som fann sig fullkomligt belåten 1 I med arrerdatorns säkerhetshandlingar och rekommen-I dationsbevis, och var i begrepp att afsluta arrendekontraktet, då följande elutliga konversation föreföll. I Ombudet: Hvilka politiska åsigter hyllar ni? — I Arrendatorn: Liberala. — Ombudet: Hvilken är er I religiösa opinion?, — Arrendatorn: Jag är en disIsenter. — Ombudet: Men farmens arrendator måste både gå i samma kyrka och votera för samma parti, Tlandlord). — Arrendatorn: Fastän jag bjudit mer för farmen än någon annan, M. H., är jog likväl ej beredd att uppoffra mina religiösa och politiska grundsatser, för att tillfredsställa er herres lystnad efter makt. Farväl, min herre! — Redaktionen anmärker svaret såsom mindre vanligt i England, men ganska allmänt i Skottland och Irland. — Liszrs TIrrArR, Ealigt Gustaf Schelling, skall denne ryktbare konstnär titlar lyda som följer: Högfurstligt Hohenzoliern-Hechingskt hofråd, storhertiglig Sachsisk-VWcimarsk hofkapellmästare,: doktor i filosofien, sköna konsterna och vetenskaperna, ledamot at kongl. preussiska orden Pour le Merite, riddare af kongl. belgiska lejonorden, Storhertiglig-Weimarska falkorden, hertiglig Sachsen-Ernestinskå och furstiig Hohenzollernska husorden, innehbafyare af kong. Wiärtembergska, preussiska m. fl. stora guidmedaljerför örtjenster om konst och vetenskap, hedersborgare i Pesth m. fl. ungerska städer, ledamot af kongl. preussiska konstoch vetenskaps-akademien, m. fl. andra lärda och artistiska sällskaper. — FÖRSIGTIGHETSMÅTT MOT NÄRSYNTHET. I anledaing af den bland ungt folk tilltagande närsyntheten och ögonsvagheten , hafva en mängd föreskrifter, till förebyggande deraf, utgifvits för alla offentliga undervisningsanstalter i Bäjern. De innehålla bland annat de bestämmelser, att väggarne i-skolrummen skola våra målade med grönaktig eller ljusgrå färg, och fönstren försedda med gröna gardiner; att bänkarne skola ställas så, att lärjungarnes ansigten icke äro vända mot det utifrån kommande ljuset; alt skolvöckerna icke tryckas med för små stilar; alt bläcket icke är blekt; papperet icke för grått. Eleverna uppmanas att morgon och afton tvälta ögonen med kallt vatten, att icke läsa eller skrifva i skymningen, och att alltid vid läsning hålla sina böcker åtminstone 40 tum från ögonen. Dessa föreskrifter äro ganska ändamålsenliga, och det skulle säkert icke anses för någon småaktighet. om man äfven här i Sverge i allmänhet gjorde litet mera afseende på helsotillståndet inom skolorna. — I Januari månad detta år blef en läkare i Potsdam, Dr N., af en barnmorska kallad till en fru, som nyss blifvit förlossad med ett barn, men, enligt hennes utsago, sannolikt skulle föda ännu ett. Likaren följde genast med; men i närheten af barnsängsqvinnans hus kom en piga emot dem och sade dem, att qvinnan var död. Utan att se till liket, gick läkaren hem igen, och tre dagar derefter begrafdes den döda. Men händelsen anmäldes för sundhetspolisen, och på dess begäran blef kroppen efter två dagars förlopp åter uppgräfd, hvarvid man fann ännu ett barn hos henne i kistan; antingen var detta födt af liket (stadsläkaren intygade, att det kunnat hafva lif) eller också hade hustrun blifvit begrafven i skendödt tillstånd. Läkaren och barnmorskan äro sltällla under tilltal. — EN DRINKARES DÖD. En storväxt och stark karl, vid namn Erik Andreason Töien, begifven på dryckenskap och kroglif, hade den 27 sistl. Februari redan på förmiddagen tagit sig ett rus, men åter hunnit bortsofva det, så att han på eftermidiagen Isom jordägaren (go both to church and poll with his --— kunde spela bräde om bränvin på en krog i Christi-! ania. Han vann och en slagtardräng tappade, men denne ville icke, såsom förut var mellan de spelande öfverenskommet, intaga ett qvarter bränvin. Töien tog då hans mössa i pant, hvilket förmådde den andre att lofva, att taga ina ett qvarter bränvin, om Töien ville förtära det ensam. Denne ingick med glädje på förslaget och sade, sedan han supit bränvinet, att han gerna skulle dricka et qvarter till, som också intogs. Derefter bjöd honom en annan antingen ett haifstop öl eller en smörgås; nan valde det förra och fick sig dertill en sup, hvilken han tömde under förklaring, att han ännu vore karl och kunde dricka ett qvarter. Hans yngre broder varnade honom, men slagtardrängen påstod, att Töien val borde veta bäst sjelf hvad han tålde, och gaf honom ännu ett qvarter. Derefter satte sig Töien stilla i en vrå på en stol, hvarifrån han snart snarkande föll ned, under det slem flöt ur munnen. Man lade vedträn under hans hufvud och en tröja öfver honom samt ansåg hans snarkande härleda sig från sömn. Värdinnan lät honom ligga qvar till påföljande morgon. Då kunde man ej få lif i honom, ty hans lif var ute. — Hans lik obducerades några dagar derefter. Ansigtet var pussigt, naglarne och fingrarne blå, ådrorna spända, men tomma. Det svarta blodet hade sprängt bjernan och lungorna. Så väl hjernan som blodet hade en sur bränvinslukt. I buk-caviteton fanns ungefär ett halfstop fluidum, som luktade starkt spiritus. — MOoTIVER FÖR SJELFMORD HOS ÅTSKILLIGA ASIATISKA FOLKE. En Hindu tar lifvet af sig för att göra sin ovän olycklig genom samvetsagg; en Kines för att skaffa: honom en betänklig process på halsen och en Mandschu för att rädda sin heder. Den afskyvärdaste sjelfmördaren är likväl Mandschuen, emedaa han anser den skymf kan lidit vidlåda sin fami!j och derföre dödar hustru och barn, innan ban tar lifvet af sig sjelf eller söker döden i fiendernas led. Den kallaste och mest resigaerade är Japanesen, ty denne ser i sjelflmord den lämpligasta försoning, för en åsidosatt eller ouppfylld pligt. Med all sin råhor uppför sig Mandschuen ridderligast, men Jepancson mest ointresseradt, ty denue väntar icke likt de af Muselmanska trosbekännelsen, paradisiska houris, såsom belöniag i en kommand2 verld. — Dan insända artiktalnA cm hönan sålandas