Aftonbladet – 13 april 1844, sida 1

AA Out — Se så, här ha vi nu visiter. Det var så. De besökande, ett par hungriga kadetter, hvilka kommit i hopp att blifva trakterade med en god aftonmåltid, fingo nöja sig med en kopp the. Och sedan damerna pratat och skrattat ett par timmar med dem, blefvo de affärdade. Nu förändrades scenen i hast. De hvitaste kjortlar framtogos, sidenklädningar frasade, gyllne kedjor och armband glimmade mot ljusen, man såg skor, de nättaste Hr Stäbecke förfärdigat, franska handskar, plymer . . . En stund trippade små nakna fötter omkring golivet... Spegeln skådade behag, som jag ej vågar beskrifva. Ab, vid nyckelhålet är ändå en bra plats! Hvad får man der icke se och erfara! Från Sancta Claras kyrktorn ljöd slaget nio ut genom rymden, i den vackra vinteraftonen. Stjernorna brunno, men thermometern visade 20 graders köld. Saön knarrade under litta fjät. Två qvinliga väsenden, väl bepelsade, utgångna på äfventyr, skyndade förbi hörnet af Clara norra kyrkogata, bergsgränden utföre, ett stycke, så till venster, och in i kirsteinska huset. Derinne var dansen redan i full gång. Hundrade ljus brunno; representanter af alla tider och alla länder hvimlade om hvarann, många utstyrda i praktfulla och dyrbara drägter; juveler och smycken blänkte, så att man kunde få ondt i ögonen deraf; väggarne voro behängda med blomsterguirlander, i salens hörn voro trocer uppresta. Musiken var god. Den tiden var operetten Kärleksdrycken ännu modern. Dess musik pspelades på fortepiano i det bältre folkets salar och vefvades på positif på näringsställena. I hvarje gathöra gnolades och hvisslades: SKärleksdryck, du underbara, om jag egde dig ändå! och man dansade fransäs efter den musiken. Sa der går ibland maskerna äfven Hr doktor Dulcamara. Se dea röda rocken, den långa vä