Aftonbladet – 13 april 1844, sida 1

sten, den lilla runda magen, peruken, de gula stöfvelkragarnal Det är ben, ackurat som han gick och stod här i verlden. När man betraktar doktorn På närmare båll, upptäckes det, att han icke har någon mask; han har blott strukit litet smink på kinderna och svärtat ögonbrynen. Det är således icke svårt att igenkänna hvem ban egentligen är: en ung källarmästare, som icke vetat dölja sitt fogra ansigte under den vanställande masken. De små flaskorna, hvilka han medför, äro fyllda med vin, som han bjuder omkring åt damern2, förträfflig madera, obetydligt förfalskad, kostar fem riksdaler buteljen! Men hvad är det? ... Två damer, klädda i svart siden och med svarta plymer. Det är något moajestätiskt, något kungligt, som omger dem. De väcka allmän uppmärksamhet. Då excellensen B. och grefve L. en gång hade besökt sällskapet, skämtade en af de onda tidningarne deröfver, och frågade om ickte några a! excellensernes fruar, några grefvinnor och hofdamer äfven ville göra sig så zemenan att bevistc en soar hos förbundet S. F. V. Månne dett; otroliga inträffat? Eller hvilka äro dessa damer! De blefvo båda genast engagerade. Sillskapets ordförande, som delade den allmän. na nyfikenheten, beslöt att på fint vis skaffa si någon upplysning. Som han tyckte alt det en: fruntimret närmast liknade kramhandlaren S:s fru passade han på ett tillfälle och ryckte fram met den frågan: — Vackra mask! huru befinner sig er man! Jag har icke kunnat upptäcka honom i afton Eller är Hr S. icke här? — Je ne connais pas cet homme lå, svarade damen förnämt. Hr ordföranden bräkte ett Mäskysg, och flydd: :om ett skrämdt får. , Uppmärksambeten riktades snart på andra före mål. Der var på maskraden en domino, som ick