Aftonbladet – 12 april 1844, sida 1

TO MR MIM SAMMA VV SUvVASRMKERAR FÅ Ve Se ORSAKEN TILL DEN NYGREKISKA GRUNDLAGENS HÅRDA NATURALISATIONSVILKOR FÖR FEEMLINGAR. Den ensidigt nationella isoleringsanda, som råder i Nygrekiska konstitutionens stadganden om naturalisationsvilkoren för utländningar, bar hittills förefallit oförklarligs man har deri sett ett kälkborgaraktigt skråsinne, som illa står tillsammans: med Grekernas så högt proklamerade nit lör friheten. Sedan dessa stadganden gått igenom, all sin ensidighet, har man ändtligen trott sig kunna upptäcka deras djupt fördolda grund; och om denna upptäckt skulle vara rigtig, hvartill man har alla anledningar att sluta af omständigbeterna, så kan det icke nekas att dessa så mycket klandrade stadganden röja en ovanlig politisk beräkningsförmåga hos den unga nationen; likasom representanternas varsamhet, att icke under debatterna låta undfalla sig ett ord om stadgandernas verkliga orsak, vittnar om en oväntad diplomatisk takt hos Grekerna i allmänhet. Till följd af dessa stadganden fordras som vilkor för innehafvandet af embeten inom Grekiska konungariket, att innebafvaren skall antingen vara född inom rikets nuvarande område, eller ha inflyttat dit. före konungadömets upprättande. I början trodde man dessa vilkor blott åsyfta aflägsnandet af Bäjrare; och för det kunde väl Grekerna icke tadlas särdeles. Men att äfven Macedoniens och Kretas Grekiska invånare, och andra under Turkarnes ok ännu slafvande Greker, skulle vara stängda från all utsigt att hädanefter kunna genom inflyttning till konungariket vinna full medborgarsrätt för sig och befordran i den nya statens tjenst itminstone för sina barn, det tyckte man likväl vara bårdt och obilligt. Äfven den i Athen residerande diplomatiska korpsen har med värma omfattat de uteslutna Grekerhas sak; mera varmt, ån som tycktes förenligt med de resp. hofvens interesse att afvärja oangenäma kollisioner emellan Grekland och Turkiet; ty det är tydligt, att Porten icke skulle blifvit särdeles belåten med att se en stor mängd af sina undersåtare förklarade för presumtiva embetskandidater 1 en annan stat, när heldst de behagade flytta dit. Men just genom diplomaternas ifver i detta hänseende har man upptäckt, att uteslutningen företrädesvis gäller deras förtrogne och umgängesvänner Fanarioerna, de verkliga eller föregifna afkomlingarne af det gamla Grekiska kejsardömets magnater, och att sjelfva grundorsaken till stadgandet var att förekomma bildandet af en tjenstadel i det nya konungariket. Fanarioterna, de i förstaden Fanar Konstantinopel bosatta Grekerna, anse sig samtligen som en urgammal Grekisk adel. En och annan bland deras familjer torde väl kanske ock kunna bevisa sina anor från Kejsardömets stordignitärer; men för de flesta tror man likväl detta vara omöjligt. Imedlertid vet man att Turkarne, alltsedan eröfringen af Konstantinopel, valt sin diplomatiska korps bland dem, och till ståthållare öfver Moldau och Wallachiet nästan alltid utnämnt Fanarioter. Dessa slägter ha derisenom kommit i nära beröring med de Europeiska makternas representanter i Turkiet, och i Konstantinopel bildat en vanlig beståndsdel af corps liplomatique; de ha tillegnat sig hela den belefvenhet, de sällskapstalanger och politiska åsigter, som utmärka la haute volee inom Ruropa i allmänhet; och ingenting skulle vara lättare för dem, in att i Bäjrarnes ställe bilda en ny, men inhemsk hofadel omkring Konung Otto, om icke Grekiska Nationalförsamlingen nu hade satt bom derför genom det ifrågavarande stadgandet. Till hvarje ledig embetsbefattning i konungariket skulle Fanarioterne annars haft någon slägting i Konstantinopel eller Donauprovinserna att rekoramendera, och de infödda Grekerna, invånarne i Attica och på Peloponnesen, skulle snart funnit sig öfverallt beherrskade af dessa fremlingar. När derföre Maurokordatos föreslog såsom ett amendement vid stadgandet, att äfven de Greker borde äga medborgarerätt, som bevisligen hade förlorat