Aftonbladet – 10 april 1844, sida 3

VI PTLRBA på TR UR VELL DHVAf MAUBVS 2 SAMVv FÅ CM Pickedala-Ola som brännes på pålar, men der der fria och friska vinden blåser Då höjderna, der vår so!en herrligare framträder såsom en NykTONL kunun, med sin gyllene krona, för att väcka nyll Nf i de stelnade naturformerna, och der näktergalarna sjunga sin tjusande förhoppnings-sång för de slumrande krafternas pånytt ödelse, för en lyckligare årstid! ÄRR — Hr Förste Expeditionssekreteraren Richert anlände redan sistl. Thorsdag till hufvud taden, och det tages allmänt för gifvet, att hans hitresa skett på Konungens anmodan. Hvad resultatet häraf kan blifva, antingen att Hr R. kommer att inträda i konseljen, eller kallelsen blott har till föremål någun öfverläggning med afseende på det nya lagförslaget, är oss icke bekant. Imedlertid har allmänheten nu i följd af denna Hr R:s hitkomst, varit nog lycklig att få veta orsaken till de stora tidningarnas hätskhet emot Den Konstitutionelle; den består nemligen uti den skiljaktigheten, att den Konstitutionelle väl lika med dem med glädje skulle se, att Hr R. inträdde i konseljen, men endast under förutsättning, att Hr RB. icke blir den ende mannen af öfverlägset anseende och förtjenst, som inkallas i en ny admi nistration, utan att hvar och en af de öfrige 1edamöterne må vara lika öfverlägsen i sitt fack. De stora tidningarne hafva deremot åtnöjt sig med alt önska, att de öfriga ledamöterne må bestå af med Hr Richert liktänkande män. Deri ligger knuten. Den undervisning, den Konstitutionelle här gifvit de stora tidningarne, är ganska sinnrik och tillfredsställande. Lyckligtvis Har D. K. redan på förband en gång nämnt sina andra öfverlägsna män, så att någon förlägenhet i det afseendet icke bör uppstå. — Betydelsefullt och intressant är det, att Biet, som förr på ett så häftigt sätt angrep Hr Richert, under dessa dagar hållit sig helt tyst och beskedligt i frågan om bans: person. EEE — Svenska Biet hade i går ännu ej kunnat komma sig rätt före efter läsningen af den bekanta, adressen i represenltationsfrågan, till Sverges allmoge och. alla fosterlandets vänner,; men i dag rilver det af sig håret i förtviflan. Det är uti en med rubriken insänd! förseld artikel, kallad: några ord tills vidare. Adressen kallas der den djerfva proklamationen) och förliknas vid en budkafle, ,vittnande om en förmätenhet, hvarpå ,sedan 4743 Sverges historia ej har att förete nåsot liknande exempel, — — Den benämnes vidare ,oförsynt och rakt stridande mot Sverges ännu bestående samhällsförfattning, — — Annu är den närvarande representationen icke underdånig lätt förvillade folkbopars föregifna vwvi!ja, ,ramkallad af elt par öfvermodiga verkliga bönnder och sex hallherrarn, 0. s. v. Slutligen omtalas, att vid sista riksdagen, äften uti Bondeståndet, )så Deherrskädt det ock var af Håns Jansson och hans anhang, ett betydligt antal al sannskyldiga bönder hade förstånd att inse vådan för svenska allmogens sjelständighet af den yrkade ;vallagen och raod att med laglig rätt uttala sitt: vi vilje icke hafva den., i Den förbittrade tonen i denna artikel visar bäst, alt reformen går framåt i opinionen; men ännu mer kan man se detta af det använda argumenet, ait den nya vallagen skulle förminska allmosens sjellständighet. Med de sannskyldiga bönderne vid förra riksdagen pekas det naturligtvis på Nils Strindlund och dem, som voterade med honom. Det kommer nu an på, huruvida allmoen på landet fäster mera förtroende till B:ets och dess patroners öma omvårdnad för allmogens sjelfständigbet, eller till majoriteten af Bondeståndet d förra riksdacen, ellvv hvilketdera anses bittre ör en bonde ait tillsöra Hans Janssons eller