Aftonbladet – 10 april 1844, sida 1

rarne också, det förstås —; fyra år var hon balernas drottning, uppbjuden till alla danserna, omgiiven af beundrare, smickrad, afundad, förtalad: o, hon var i sanning lycklig, denna unga qvinna! Man hade gifvit Elvira en man, men hvilken man!... Ea tjensteman, som nitiskt och ordentligt skötte sin befattning, det är sannt, som icke spelade eller rumlade eller hade älskarinnor, det är också sannt, men en flegmatisk, inskränkt, tråkig karl, som alls icke hade sinne för poesi och kärlek, och som, huru aktningsvärd och bra han för öfrigt än måtte vara, dock alldeles icke tycktes passa till följeslagare genom lifvet åt en qvinna, så eldig och passionerad, så begärlig efter nöjen och förströelser, som Elvira. Men hr P. hade en förtjenst, en gsd egenskap, som betydligt öfvervägde alla hans brister: Han lät sin unga fru göra allt hvad hon ville. Ack, om alla äkta män liknade hr P.! När ifrågavarande herrskap hade varit gifta fem år, fick frun en son, en liten förtjusande varelse, som straxt efter sin födelse kunde skrika, och som, då han var en månad gammal, redan hade förstånd. Man gaf den lille en amma, en musikalisk menniska — alla ammor äro, tyvärr, musikaliska —, och hon sjöng: . Kors, hvad han är Lk sin farln Hg P. kände sig uppfylld af stolthet öfver sin förvätfvade rätt till det kära fadersnamhet, Han var utom sig af glädje. Hans tröghet och liknöjdhet försvunno, han blef en annan menniska, mot sin hustru artig, uppmärksam, öm. — Nu, först nu äro vi lyckliga, sade han. Nu skola vi lefva ett annat lif. Vi skola smaka den husliga sällheten. .. Hvad göres oss mer beho! af fester, baler, kalaser? Vi äro nog för oss sjelf. va, vi hafva vårt barn att roa oss med..s Vi bry oss således icke mer om kurtis och dans, och stora verldens flärd och dårskaper, utan lefva lugna, lyckliga dagar i vår egen lilla verld... Def skall bli en annan ordning efter detta.,: