Aftonbladet – 10 april 1844, sida 1

allvarsam, nästan melankolisk, och den. lilla gropen på kinden — borta, för evigt borta! Likväl är min bjeltinna hvarken modfålld eller förtviflad. Hon finner sig i sitt öde hon har erfarit, att hvarje ålder eger sina behag, och att blommor trifvas äfven om hösten. Dock hvilken skillnad, när hon jemför nu med fordom! Förr var hon den skönaste, den älskligaste, hennes smålöjen voro förtrollande, hennes blick var ,ett kungarike värd, och den, som endast fick vara i hennes grannskap, skattade sig lycklig. Och nu låter man henne silta under mången dans, hehnes kavaljerer äro borta, andra skönheter hafva eröfrat hennes plats, och blifvit festens drottningar, salongernas lejonn. Man bör då ej förundra sig, att en känsla af vemod och saknad någongång bemäktigar sig. fru P. och röjer sig i uttrycket på hennes bleka, ännu vackra anlete, och att, när hon dansar, det icke sker med alldeles samma nöje, som förr. Hon och hennes man äro medlemmar uti ett sällskap, som kallar sig S. F. V. (Sanna fosterlandsvänner), en orden med stjernor och band, men utan hemligheter, ett förbund, der man bara Jansav och roar sig al bjertans grund. Sällskapets ledamöter utgöras af allehånda aktningsvärda borgare och tjenstemän; såsom fabrikörer, kramhandlare, en och annan grosshandlare handtverkare, notarier och kammnifarskrifvare m, fl. ja till och med ett och annat Råd, med fruar, döttrar, systrar och kusiner, utån al ände. Förbundet räknar omkring tusen medlemmar, Tusen sanna fosterlandsvänner! det är dock något. Excellensen B. har cit par gånger hevistat sällskapets dansanta sammankomster. Ena utomordentlig ära för de goda borgarena. Hans Högste. Maj:t, för hvilken excallensen vid ett tillfälle underdånigst Omtalade dessa sina besöks samt ordens syfte:och beskaffenhot m. m. yttrade dervid: Bara (sen senna fosterlandsvänner? det var