Aftonbladet – 10 april 1844, sida 1

EN MASKERAD. s ÅF H. CECIL Det var en tid, då hela Stockholm talade om den vackra fru P.n Och vacker var hon. Jag. vill icke säga, att Elvira — så hette hon — var en junonisk skönhet, lång. som en humlestång, mager som ett skelett. Ej heller liknade hon en af dessa små trinda och knubbiga fruntimmer, som taga sig så synnerligen. väl ut i en fruktbod, och som väl äfven kunna passera bakom disken i en sweitzeributik. Hon såg icke ut som någon madonna, och icke heller hade hon minsta tycke af den heliga Magdalena Jag har nu i få ord sökt antyda hvad Elvira icke var; svårare blir det att säga hvad hon var. , Lagom lång, med skönt utbildade former, ett ansigte af sällsynt behag, bruna eldiga ögon, en mun, skapad blott för leenden och kyssar, mörkt silkeslent hår, som i rika lockar slingrade sig nedåt den vackert böjda, mjellhvita halsen och skuldrorna;-en fot så söt! och en gratiel... en gång, dätt, elastisk, sväfvande. Så har man beskrifvit henne för mig. Sjelf såg jag henne aldrig under hennes blomstringsperiod. Man kan taga för afgjordt, att hon var makalös. I Paris är en dam, huru vackår och aimablen hon än må vara, icke modern längre än en säsong, stundom knappt så lång tid. I Stockholm ät man icke så flygtig i sina tycken: en älskvärd qvinna blir här firad och tillbedd, så länge hennes kind ännu bibehåller sin friskhet, hennes ög9 sin glans, hennes mun sitt ljufva småleende, och — detta framför allt — så länge hon lefver med; i verlden. Då vi Stockholmare således göra me: Fa rättvisa åt det täcka könets skönhet och älskvärdhet än-Parisorne, stå vi åtminstone ett stes framom dem i hyfsning, hvilket länder oss till mycken heder; eller huru, mina damer? Elvira var på modet fyra hela vintrar — spm.