rokurs. Imedlertid kan denna tilldragelse tjena somr ett varnande exempel, att vid dylika öfningar icke åsidosätta nödig försigtighet. ; p7. THORVALDSENS BEGRAFNING ? i Köpenhamn den 30 Mars. Köpenhamn hade redan tidigt på morgonen antagit det på en gång allvarsamma och rörliga utseende, som bebådar att något ovanligt förestår. Alla handtverkare höllo hvilodag, börsen var tillsluten, koHegier och skolor hade ferie, och allt röjde att denna dag var af betydenhet för staden, ja för hela landet. FE Charlottenborg, som i mer än ett hänseende: var sorgehuset, stod allt ordnadt med den smak ett konstnärssamfund kan åstadkomma, med den enkelhet och storhet, som utmärkte Thorvaldsens väsende. Redan kl. !, 40 började handtverkarne samla sig i Excercerhuset i Gothersgaden, som för detta ändamål blifvit dem upplåtet. De småaktiga betänkligheter, som nu, liksom vid andra dylika fall, yppat sig, hade gifvit vika för känslan af Thorvaldsens stora, nationela betydenhet och det tydliga sammanhanget mellan konsten och all högre, industriel verksamhet. Klockan !, 42 drog handtverkskorpsen, ordnad efter de serskilda yrkena, med florbehängda fanor och. sorgetecken, i tysta, tätslutna leder till Charlottenborg, från hvars port de uppställde sig i två rader öfver Kongens Nytorv, Östergade och Amagertorv till Heiliggeistes kyrka. Antalet uppgick ill 4 å 5000, dels mästare och borgare, dels gesäller. Klockan !, till 4 marcherade 800 studenter, med sin fana (densamma som 1838 förfärdigades för Thorvaldsens mottagande och blott den gången blifvit brukad) och sångföreningen i spetsen, från Studiigården genom Gothersgaden till Charlottenborg, der de upp; ställde sigledvis från sorgehusets port till inemot Östergaden. Under tiden samlades den egentliga processionen i sorgehuset, de fleste korporationsvis, och uppfyllde den stora byggnadens rymliga salar, hvilka alla voro dekorerade i en stil egnad att förhöja dem stämning, hvari alla möttes. Sålunda voro i alla de yttre rummen tak och väggar behängda med sorggardiner (i ett af dem såg man den i Dahlhoffs gjuteri utförda staty af Christian IV, som Thorvaldsem förfärdigat för Roeskildes domkyrka) och i målningsexpositionens salar voro. listverk och panelningar klädda med svart kläde. Klockan V, 4 började ceremonien. Professor Arsin förde konstakademiens ledamöter, Köpenhamns magistrat och borgarerepresentanter, såsom styresmän för den kommun Thorvaldsen ingatt till universalarfvinge, testamentsexekutorerne, härvarande diplomatiska korpsen, presterskapet, de kongl. kollegierne, domstolarnes ledamöter, universitetets professorer ock kongl. familjens medlemmar och representanter in i den stora antiksalen, som var upplyst af matt slipade lampor och facklor. Omgifven af många forntidens herrligaste minnesverk och flera egna arbeten, som så värdigt sluta sig till dessa, låg här den store mästarens lekamen, med en frisk lagerkrans omkring det sköna hufvudets silfverhår; en himmelsk frid och en underbar klarhet framlyste från dessa ädla former, öfver hvilkas skönhet sjelfva döden icke syntes hafva någon makt. Vid hans hufvud såg man de två kolossala statyerne, den kristliga visdomen och den kristliga kraften och vid dessas fötter de två sittande genierne, hvilka a!la höra till Thorvaldsens stora monument i Peterskyrkan öfver påfven Pius, och midt emot dem såg man den gigantiske Herkules, hvilken han kort före sin död fulländat, och hvars sprittande ungdomskraft skall blifva ett oförgängligt minne at den lefnadsfriskhet och själsstyrka, den åldrige mannen bibehöll intill sista ögonblicket af sitt lif. I den mystiska dagern framstodo alla dessa hvita och sköna gestalter i andeverldens tysta och lugna majestät och fyllde alla närvarande med ödmjukt allvar och tröstefull frid. Den högtidliga tystnaden afbröts slutligen af följande chör, hvars ord af H.; P. Holst och meladi af Runs siöngas af artisterna: