begagna den möjlignet, som det Hragavarande representations-förslaget lemnar, för att söka i verkligheten tillvinna sig den. rätt, Grundlagen tillförsäkrat frie Svenske män, att deltsga i stiftendet af de lagar, efter hvilka landet skall styras, och i beviljandet af de skatter, hvarmed det måste underhå!las, men hvarifrån en så stor del hittills varit ulestängd, genom otjen!iga inrättningar för Riksdagarnes sammoansättning — genom obekantskap med, eller vanvå:d af rättigheter, som aldrig kunna beröfvas ett helt folk, om det har vilja och krait att göra dem gällande inom lagarnas gränser. I detta afseende bör det erinras: att den sjelfständiga Allmogen, nu vid Riksdagarna representerad af Bondeståndet, icke äger mer än en fjerdedels röst vid afgörsnde af alla allmänna frågor, ehuru den utgör 5g:delar af Rikets folkmängd, innehar vida mer än bälften af Sveriges jordförmögenhet, och i fråga om skattebidragen utgör nära 3;:dear deraf. Bondeståndets enda privilegium, om det så bör kallas, utgöres af den nämnda representationsoch rösträtlen; och det önskar icke heller några I privilegier, utan blott att ingen klass må äga dem till andras och det allmännas. förfång; men det kan och bör, med iakttagande af fullkomlig rättvisa, begära åt Allmogen den tryggade ställning, som medgifver en ostörd utveckling af dessnaturliga krafter; den frihet i näringsväg, som erfordras för dess och samhällets förkofran; afbjelpandet af det i flera fall orättvisa och tunga i de skattebördor, hvilka ovilkorligen kräfvas för Statens skydd och vidmagthållande, samt den jemnvigt i rättigheter och pligter, hvarförutan Staten icke uppfyller sin bjetämmelse att vara lika rättvis och hbuld emot alla. Af dessa erfarenheter och sanningar vägledde, hafva, med få undantag, Allmogens representanter vid förra Riksdagen bemödat sig att åt det allmänna, Eder och efterkommande förvärfva tillfället att bevaka medborgarens naturliga anspråk, och derföre med sina röster understödt och gillat det nu hvilande grundlagsändrings-första et, äfven då detsamma at:de öfriga Riksstånden förkastades; samt genom en ihärdighet, bvilken slutliger tillvann sig både afseende: oci ?bifall, tydligen visat sig vara sinnade och förbundne att, i bändelse af fortsatt förtroende; än ytterligare befordra samma förslag; och derför använda sina yttersta krafter. I. Nu bör det likväl inses: att detta gillande, när : ämnet till slutligt afgörande förekommer, icke bör : grundas endast på representantens personliga om!l döme, eller på hans möjligen närmare kännedom : af alla de omständigheter, som härtill föranledt,l utan egentligen på den egna pröfning och den allmännare känsla, som genomgått hela folket vid närmandet af en tidpunkt, som skall afgöra, huruvida våra fäders — de gamla Odalmännens —) sjelfständighetsanda ännu lefver hos deras afkomlingar, och om Svenska allmogen fortfarande kan och -får tilltäkna sig någon del i det namn för redbarhet och personligt värde, som den i vår Historia, före, under och efter Engelbreckts, Sturarnes och Gustaf Wasas tid fått tiligodonjuta. Ensam i häfderne och utan något motsvarande i Europas öfriga Stater, står denna sjelfständiga Allmoge på dess egen, af fädren lagda grund; såsom deltagande i alla lagstiltningsoch beskattningsåtgärder, är den lika förbunden som ansvarig inför Gud och fosterlandet, att dessa ett folks dyrbaraste rättigheter icke missvårdas, att rättvisa och ärlighet göras gällande i alla statsförvaltningens delar, och att icke något uraktlåtes, som på en lugn och af lagen gillad väg kan utveckla och betrygga den inre och yttre frihet, välfård och frid, som utgör ett Ordnadt samhälles största ära och bebof. Besinnen J detta rätt, och derjemte erinren Eder, att förbättringar i samhällsskicket äro vida lättare alt åstadkomma i en lugn än i en stormig tid, då faror från flera sidor kunna hota att tillintetgöra blotta försöket dertill, samt att dennå förändring varit hos oss alltsedan 4809 väntad och med fägnad mötsedd, så lären I häruti finna en tydlig förklaring öfver orsakerne till denna öppna fråmställning, och alltså derföre icke kräfva någön vidare ursäkt. ae . Af egen erfarenhet Kännen J, att Svenska bondens och hela den arbetande klassens ställning f är bekymmersam, så för sambället som för denl! enskilde, dels i följd af bristande upplysning om: medborgerliga pligter och rättighöter, dels genom ! de orältvisor och felaktigheter, som vidlåda vårt! Statsskick, serdeles i beskattningsväg, och slutligen ! s S mm — rr ÖP I genom den vanmågt och fattigdom denna ställning ofta: medfört. Vi vilja nu derföre ingen anklaga, men vädja till alla redlige medborgares bedömande, huruvida det kunnat bero af bondeståndet att dessa olägenheter och otyckor afhjelpa.: Ehuru för den sednare tiden dessa olyckor något minskats, hvartill en stigande förståndsolling, samt jordbrukets och dermed förenade näringars bättre och sorgfälligare bedrifvande tvifvelsutan lika bidragit, återstå dock nog många missbruk, för att kraftigt uppmana alla vältinkande fosterlandsvänner till förenade bemödanden för de mest vånlottade klassernas moraliska förbättring, förl mera renade begrepp om menniskorätt och menniskovärde, och för införande af en sakernas allmänna ordning, som härmed öfverensstämmer. Den tidpunkt har ock nu inträffat, då ewt stillastående på förbättringarnes väg vore högst skadligt, emedan det skulle tillbakahålla sjefva Samhällets framåtskridande utveckling och förkofron. Vårt lands läge så nära despotismens hufvudsäte i löstern och, faran deraf för vårt eget samhälles framtid; brödra-riket Norriges lyckade :bemödanden att tillvinna sig en verkligt fri Statsförfatt-! ? —— JAg lll amn mA PAL LA BL ae OJ