Aftonbladet – 6 april 1844, sida 3

En gammal mans tankar öfver hyllningseden, som af honom äskades 1792. Jag går på grafvens brädd, kvarföre skall jag svärja Mer någon trohetsed, som ej kan dra min värja Till kung och rikets gagn, ehvad hälst hända må Den vådan blefve stor, om jag i fält skull gå. Snart sex och sexti år, jag varit huld och trogen, Att dö för kung och land, jag funnits redoboger. Med ära hoppas jag att bära gråa hår, ! Som ärlig Svensker man, jag ock i grafven går. I Min upga kung jag har i bjertat redan hyllat; Hvad Kung och Ständer gjort, jag också billigt gillat, Om än missfoster gifs, som bruka öfverdåd, Och någon stämpling görs, så tags jag ej i råd; Derom ej talas lär så högt, att jag kan höra, Fälst jag pu döfver är, och ingen tjenst kan göra. Min ed då fåfäng är; om stämpling ställes an, Jeg deraf intet hör och slikt upptäcka kan. En ärelöser bof lär eden föga akta, En dygdig utan ed lär sig för laster vakta. Således tyckes mig, att ed ett missbruk är, Ty den som illa gör, ej straff undvika lär. EEE : (Insändt.) Vördsam förfrågan till vederbörande, angående den kungliga begrafningen. I anledning af Atonbladets yttrande, att processionen efter högstsalig Konungen skulle komma att passera icke Storkyrkobrinken utan Myntgatan etc., tager man sig friheten fästa uppmärksamhet derpå, att större delen af allmänhetens önskan troligen derigegom blefve uppfylld. I sådan händelse fingo nemligen flere tusen personer mera tillfälle att skåda den sista stora högtlidligheten. Insändaren är fullt öfvertygad om, att högstsalig Hans Majestät, såsom sjelf ursprungligen utgången från folket och genom egen förtjenst och kraft uppstigen till den högsta punkt i samhället, äfven sjelf skulle önskat att hans förra undersåtare så talrikt som möjligt skulle följa hans sista jordiska vandring. Hvilken skillnad vore ej detta för åskådarnes utrymme, mot den trånga vägen utföre Storkyrkbrinken. Ett flere gånger större antal vore då i tillfälle att utan betalning få taga sitt sista farväl af en saknad och älskad konung, men hindras derifrån, om processionen går den trånga passagen utföre Storkyrkobrinken, der blott de, som äro rika nog att betala sitt fönster, få skåda den, utan att räkna obetaget af alla olyekshändelsers möjliga inträffande just genom den trängsel, :som der skulle uppstå genom de trånga gatornas korsande m. m. Man af folket. EE (Införes på begäran.) En uppmärksam åhörare af passionspredikan i Maria kyrka Tisdagen den 2 April 48:14 fann deri så många märkvärdiga framställningar om huru väl vi tåla vid alla lidanden, som oss möta, sarat isynnerhet predikantens lifliga afspeglingar om helvetet, att det örundrade honom icke, att midt under sjelfva predisan se den ena efter den andra aflägsna sig ur Guds Us. Vid sedermera gjord efterfrågen, hvilken denne prelikant var, blef svaret: kongl. hofpredikanten m. m. Ir Angeldorff. Det förundrar många med mig, att en kongi. hofedikant inför en bildad allmänhet (och isynnerhet mm man tänker sig deribland de barn, som nu berelas till deras första nattvardsgång), kan våga hålla en ådan predikan. Hos den af församlingen älskade man, som nu står Spetsen för dess kyrkas angelägenheter, anhålles att ådane uppträden måtte undvikas. Maria församlingsbo.