Aftonbladet – 6 april 1844, sida 2

EEE SN KLAGODAGEN. Enligt gammalt bruk, att en så kallad klagolag eller serskild helgdag skall firas med sorgesudstjenst efter en svensk konungs död, var det att förutse, att en sådan äfven nu skulle blifva påbjuden, och sådant har också skett genom ett kungligt bref, kontrasigneradt af chefen för ecklesjastikdepartementet, Hr Heurlir, och infördt i Fiforsdagens Statstidning. Likväl torde knappt någon hafva väntat, att finna ett så högtrafvande språk i en förordning. Sjelfva texterna för dagen ära vara utseåda af erkebiskoper. Något besyrnerligt förekommer bärvid, att herr erkebiskopen kunnat välja en högmessotext, som innehåller att allt folket beklagade sig svårligen öfver honom. Vi meddela de ifrågavarande handlingarna här nedan: Vi OSCAR. med Guds Nåde, Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung, tillbjude Eder, Oss älskelige Våre trogne Undersåtare, Andelige och Verldslige, som bygga och bo uti Vårt Konungariko Sveriger så ock alle andre, som deruti vistas, Wår synnerliga ynnest, nådiga benägenhet och gunstiga vija, med Gud allsmägtig! Under den djupa sorg och bedröfvelse, Vårt bjerta kännt-vid den ömma förlust Vi gjort af en huld, älskad och, så lävge Vi lefve, alltid saknad Herr Fader, den Stormäktigste Kosung och Horre, CARL XIV JOHAN, Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes Konurg, har det för Oss varit en ljuf tröst och hugsvalelse att se och förnimma, huru Våre trogne Undersåtare, hela Sveriges rike, delat Vår sakvad och sorg, och derigenom ådagalagt Svenska Folkets urgamla kärlek för sina Konungar, den rättvisa, det alltid gjort lysande egenskaper, utmärkta förtjenster och ädla dygder, samt den tacksamhet, som klappar varmt vid åtankan på, beskärd lycka och åtnjutna välgerningar. Hyad Vår Högstsalige Herr Fader för Svea land varit, erkänner den tacksamma samtiden, och efterverlden skall fullkomna det äremiane, Han förtjent. Vår Högstsalige Herr Fader har varit Segersäll, lika utmärkt för oförskräckt mod på slagfältet, som för mild menniskokärlek efter vunnen seger. Herren var hans starkhet och hans sköld i striden. Han har ock varit Fridsäll; Herren blof hans sol och hans fäste i fr.den, och Thronen stod trygg och aktad, och Folket fick ostördt egna sig åt fredliga yrken och skörda dess välgerningar. Han vardt Årsäll och såg på sig uppfyllas Herrans löfte till de trogne, att dem skall väl gå och de skola länge lefva på jorden. Men Han var ock mätt på år, ty Han visste sig genom Guds nåd idke hafva förgäfves lefvat på jorden, och Han hade samlat vishet att dö. Uppburen af Folkets kärlek, fick Han, lik Simeon, fara hädan i frid. Hans namn skall lysa i Sveriges häfder och Hans minne lefva i välsignelse. Vi och J, älskade Uadersåtare, äro lemnade åt sorgen och saknaden, Men Vår sorg vare icke såsom hedningarnes, de der istet hopp halva; Herren gaf och Herren tog, välsignadt vare Herrans namn. Ett kristligt folk erkänner med tillbedjande tacksamhet all Herrans välsignelse genom den Högstsalige Konungen och allt det goda, Han i lifstiden genom Guds Nåd uträttat. Det nedfaller undorgifvet och förtröstansfuilt inför den Högstes Thron och neåkallar derfrån, i healig åkallan och brinnande böner, tröst och hugsvalelse. Det är för alt bereda Oss och Eder ett gemensamt och högtidligt tillfälle att inför Gud den Allrahögste itgjuta Vår suckan och anropa Dess nåderika hugvalelse samt mäktiga beskydd öfver Oss och ett älkad: Fädernesland, som Vi beslutit en A!imän Klasodag öfver den fordom Stormäktigste, nu.hos