Aftonbladet – 6 april 1844, sida 2

nn NRA RE denne så Mycket beldre beviljade, som han å sin sida ville veta orsaken till markisens så hastigt förändrade tänkesätt. : Knappt voro de ensamne, förr än konung FerJinand yttrade med den plattbet i ord och hållniog som utmärkte bans kungliga person: — Vet du, jag begriper alls inte ditt besynnerliga uppförande i dag. Hur kan du komma och be om nåd för en rebell? Jag hade i sanning svårt alt tro mina öron. Det skulle icke mer lörvåna mig om jag fick se min högsaliga mor stisa upp ur sin kista och komma för att ge mig sin välsignelse. . . — Sw! ers majestäts anmärkningar äro riktiga mea eder förvåning skulle upphöra, Om ni täcktes höra mig. — Nå, förklara dig då! . . Merkisen begynte nu sin förklaring med låg röst, förmodligen för att icke höras af något nys fiket öra bland boffolket. . — Sistan! djefvulen! mumlade tid efter annan konungen, under det Theodolindas far talade. För djefvulen i våld, har du slutat än? det var cr annan sak. Förbanna de oskicklige!... i hvilket satans bryderi de satt mig -:Om det ändå vore sponiorer, rebeller som klagade! då skulle C:lo. marde lätt arrangera det; men det är fransmän officerare... Och just i detta ögonblick tilll.. Djefvaten besitta! ty jag får väl, som du ser, til slut lof att bevilja denna nåd -.:eller huru? — Kanhända ges det ett medel att bjelpa allt, sire — På hvad sält då? or ES M lycket bral