Aftonbladet – 6 april 1844, sida 1

— Godt. Och stället? — Det är likgiltigt. — Likaså för oss. — I det fallet kan en af våra kamrater komma och hemta er. — Som ni behagar! Se här vår adress. De åtskiljdes för att å ömse sidor bereda sig till striden. : På utsatt tid infanno sig de tolf kämparne på valplatsen. Fyra kirurger, två af hvartdera partiet, biträdde äfven såsom vittnen. Förolämpningens natur och häftigheten hos de begge parterne gjorde hvarje ny förklaring öfverflödig, och de förberedande åtgärderna till striden fattades inom få ögonblick. På en signal af läkarne korsade3 de tolf värjorna och dolkarne höjdes öfver de stridandes hufvuden. Men knappt hade vapenklangen börjat förrän åtta nidingar, beväpnade med långa knifvar, rusade fram ur småskogen der de legat i försåt och kastade sig öfver fransmännen. i den icke otvetydiga afsigten att falla dem i ryggen. Med hastig blick uppfattande farans vidd, fördubblade fransmännen sina anfall emot de spanska officerarne, utan att förlora fattningen. Genom en liktidig rörelse, resultatet af ett ögonblickligt infall, som visade dem enda möjliga utsigten til! räddning, slogo de hastigt värjorna ur sina nedrige fienders händer, kastad omkull två, drefvo mniågre andra tillbaka och retirerade några steg, stannade derpå och förenade sig med de begge sekundanterne, som icke tvekade att draga sina värjor. . På nytt anfallne slogos de nu, med ryggarne mot hvarandra, i en grupp, så att klincorne bildade en ogenomtränglig häck mot de anfallande, Iaom några minuter lågo tre spaniorer i stoftet, och denna förlust kom mördrarne att ana, det segren ieke skulle förklara sig för dem. Två andra rönte samma öde. Nu var antalet af de stridande nästan lika å ömse sidor; fransmännen