Aftonbladet – 6 april 1844, sida 1

snart skall visa sig, icke i några tecksambetsörbindelser. Han utsträckte derpå handen och sade, i det ban fästade en sträng blick på Fernando, som låg på sängen: l — Detta är, som jag förniodar, er son, och jag kan så!edes tva i bans närvaro: hvad jag har att säga, röret borom på det närmaste. Å En rysning genomilade den unga hidalgon vid dessa ord. — Jag kommer att underrätta ers excellen: om ett fegt mordförsök, begånget emot franska officerare. — Jag är beredd att höra er, Hr general, men jag för-tår inte, hur den saken kan röra min son — Han sjell bör bäst känna det. — Visst inte, Hr general, svarade Fernando käckt. — Jag skall då utan omsvep förklara mig: er sos är en bland mördarne, herr markis. — Det är falskt! svarade Fernando. — Min herre! utropade i samma ögonblick markisen, bvars ansigte bleknade och hvars ögon gnistrade af vrede. : : — Jag föraktar förolämpningar å ef eländig, som ni, av Generalen Len förre med köld och vände NOnom Vyggen. — Om ni vill höra mig, herr Miki, skall jag berätta er sammsnjbansct, Och derpå omtalade ben tilidrsgelsen vid duelten. Unde? denna berättelse, som bar prögeln af en :ullkomlig öfvertygelse, hade markisen stunkit ned i en fåtö!j, öfverväldigad af sorg. — En af de lejla medbrottsliga, sade grefven, har unierteknat en skriftlig bekänne!se, deruti, bland andra, er son don Fernando och grefve Fors6n03 nämbås såsom förnämsta upphofven till mordförsöket. Jeg ezer i mina händer detta dokument och är beredd att överlemna saken i rätt. visans bängder; heta franska armen skall förena sig