Aftonbladet – 6 april 1844, sida 1

bevi!ja mig den! en röst från himmelen säger mig det. — Jag följer er! sade general Raymond. — Och äfven jag, min gamle vän! sade grefven. Jag skall förena mina böner med edra; få se om icke hos monarken den man förmår något, som bidragit att upp.ätta hans tron. I detta ögonblick underrättade man generalen, att några officerare ville tala vid honom. Hen gick in i elt sidorum för att taga emot dem: det var de tappra, hvilka kommo att underrätta horom om tilldragelsen vid duellen och öfverlemna den bekännelse, som en af mördarne före sin död afgifvit. Grefven liste bekännelsen. Då han erfor de hamn, som voro komprometterade, hemtade han deraf förhoppningar för den dömdes räddning, följd bärat skyndade han sig att afskeda office-! rarne och gaf befallning att bans vagn skulle köra fram, samt begzaf sis, utan alt. förlora en minuts tid, till markisen don Mendöz y Figuera. Följande domestiken som skulle anmäla honom tätt i spåren, inkom. han i don Fernando; rum, der den gamle markisen befann sig hos sin son, hvilkens blessyr var förbunden. synen af greven, som bar insigaierne af sin grad, kom den sårade att blekna. En hastig ingifvelse sade honom, att grefven kände allt. Markisens första tanke, var, att grefven ville mellankonma med någoa ansökning till förmån för hans dotter, Också skyndade han sig att rambära de valiligå höfligbetsförmerna. XI3 är skyldig er mycken tacksamhet, Hr grefve för er artighet och jag skulle redan. infunnit mig hos er, om icke saker af den atdra största vigt hindrat mig. Jag var just nu färdig att begifva mig till ert hotell: Grefven gissade misstaget, men ville genast upplysa det. — Ers excellens, sade han, bedrsr sig på ändamålet med mitt besök och står derföre, som