Aftonbladet – 6 april 1844, sida 1

gjorde i detsamma ett häftigt utfall mot spsniorerna, hvilka, demoraliserade som hela dera3 nation, fegt sökte sin räddning i flykten, med undantag af don Fernando, hvilken fallit med ansigtet mot jorden, snarare konhända af fruktan, än af det lätta värjstyng hon erbållit. Striden var slut. Läkarne biträdde de sårade, då en af dessa med ansträngning upplyte sitt hufvud och med svag röst nämnde hvilka som öfvertelt och betalt den för att begå detta brott. Innan han dog bade han ännu nog krafter att underteckna sin bekännelse, som vid tillfället skriftligen uppsattes ar en utaf de närvarande. Begagnande tillfället då den allmänna uppmärksamheten var fästad på ett enda föremål, smög sig don Fernando in i småskogen och försvann. XV. a innan , general Raymon och. Mariamsta öre närvarande hos Theodolinda då hon började återvinna sanspingen. Först sträckte hon ut sina armar och tryckte dem till silt bröst, liksom hon omfamnat någon. Hennes ögon öppnedes och hennes osäkra blickar irrade kring rummet och tycktes uttrycka en obestämd nyfikenhet blandad med oro. — Lefver han ännä! frågade hoa med en svag, Osäker röst. Jal svarade generalen — Gud vare lofl han äf räddad: ch i det hop gitalade dessa ord, tyckter inEFnting kt unna minsta sinnesrubbning hoa henne. s2ennes ansigte bar nästap intet spår af den här tiga skakning hon fönt. — Men hvar äro vi då? frågade hon Moriqui. a, — jag känner icke igen denna kammare. — Hoz mina vänner grefven och grefvinnan , svarade general Raymoad. — Så mycket bättre. Man skall då icke hindra mig att gå och kasta mig för konungens fötter och begära nåd fö Msanue!. Ol de skola