Aftonbladet – 4 april 1844, sida 3

TK VV 0 Me OM MAAS BAR VVAR AP VERVA 6 — a—— — KUNGSRINGNINGEN. På hvad sätt det emellanåt tillgår med fördelning af åligganden att bidraga till kungsringningen, kan synas af nedanstående artikel i Nerikes Allehanda för d. 30 Mars: Godt hopp om bättre tider hädanefier! Kort efter konung Carl den XIV Johans död visa sig stora förhoppningsfulla tecken till jemnlikhet och endrägt folket emellan. Den fattige och hungrige är allaredan lika högt uppsatt, som den rike och välfödde. En så hastig förändring ådagalades sistlidne Söndag, då Ringkarleby församlings innevånare från predikstolen blefvo så allmänt och mangrant inbjudna i sockenstugan, att till och med torpare, backstugusittare och inhysesbjon voro kallade. Ack! en så ovanlig heder för den hittills alltid förbisedda klassen; hvad månde väl komma att förrättas? tänkte dessa stackare. Nog, sade presten, att ändamålet med kallelsen skulle vara att komma öfverens om 412-ringningen efter den allmänt älskade salig konungen; men si detta slog felt. Det var blott för att afhöra den dom, som redan Söndagen förut blifvit beslutad af en, säger (4), eller den mäktige invånaren B. i församlingen, att neml. alla — alla utan afseende på stånd eller vilkor, egde rättighet att, efter som orden föllo, ringa lika, grefven för sitt säteri och den svultna inhysesgumman, alla! alla! ega lika rätt. Icke en gång gårdsförvaltarena, trädgårdsmästare, rättare, fördelshjon eller någon är 1tesluten, utan alla — alla — ringa lika. Dervid ipplystes, att församlingen består af 33 !, hela manal, som, af omkring 60 såkallade större och mindre, vättre och sämre, fetare och magrare hemma: segare mrukas ; och i församlingen bo på samma hemmans gor; omkring 100 mer eller mindre väl lottade peroner med--benämning af torpare, backstugusittare, nhysesoch fördelsbjon, hvilka nu — Gud gifve allid så vore! kunde kallas matlag. Dessa matlag ller rättare Svältlag, som alltid hittills måst stå så långt fter den sämsta bonde, blefvo nu i en hast lika högt ippsatte och få stå i bredd med den fetaste och mest jälmående helgårdsbonde, om de ock stå der aldrig å hungriga eller deras barn hemma gråta efier bröd. De mindre bemedlade, som intet förstodo att inse akerna så fullkomligt, som en f. d. riksdagseller ämndeman, voro dumma nog att försöka sätta sig mot en för dem så hedrande och för jemnlikhetsrincipen så gynnande sak; men lyckligtvis! De lefvo alla öfverröstade af B., hvi!ken man förmodar a dubbel orsak att nu i stort godtgöra många hitills begångna småfel mot den för längesedan aflaggda den, att tilldela alla rätt utan anseende till person, amt-på gamla dagar vara väckt till känsla deraf, it han, ehuru. rik på jordisk egendom, icke är mera ird eller stående på högre punkt än den hittills så nga aktade backstugugumman. Låt Honom få råda 1 väl hädanefter, som hittills, och följom alla Hans a så ha vi godt hopp om bättre dagar hädanter!! Författaren till denna lilla artikel, för hvilken rum Nerikes Allehanda begäres, har den lyckan att räkAs till dem, som blilvit ihogkomna med deltagande tolfringningen i lika tur med t. o. m. högvälborne r grefve Kalling på Myro, och skattar sig lycklig t kunna bära denna heder, utan att hvarken för: fva sig eller störta, och han önskar af hjertat, attj. cknens backstugugummor, som få den äran att ringa I: