Aftonbladet – 4 april 1844, sida 2

EEE nn — Vi kunne icke underlåta att omnämna för våra läsare i landsorten en sak, som är ganska j;etecknande i afseende på partiernas ställning härstädes. Aftonbladet meddelade för ett par dagar sedan n notis ur Jönköpingsbladet, att Häradshöfdingen, Ir Expeditionssekreteraren J. G. Richert sökt per-nission i Götha Hofrätt, i och för en oundviklig esa till Stockholm, i följd hvaraf bemälde Hr Expeditionssekreterare också inom få dagar torde vara att hitvänta. Denna korta och enkla notis har, såsom vi rån flere håll med säkerhet förnummit, slagit red ibland de ultrakonservative nästan såsom en yomb i en belägrad stad. Under den spända vän an, hvari allmänheten nu befinner sig i afseende oå de ting som komma skola, men främst af allt afseende på en blifvande modifikation eller förindring af Konungens konselj, har nemligen ifråsa varande underrättelse gifvit en ny fart åt den redan för ett par veckor sedan gängse förmodan, att Hr Richerts hitresa egentligen sker på anmodan från en hög person, samt att nämnde höga person förmodas önska att rådföra sig med Hr Richert angående ett och annat af de allmänna angelägenheterna; ja, man skådar till och med redan i andanom möjligheten, att Hr Richert kunde komma att inkallas i Statsrådet, och några med honom liktänkande kolleger utses, för att bilda Konungens konselj. Vi lemna åt hvar och en att döma, hvilken förskräckelse en sådan tanka måste väcka hos alla fanatiska reformfiender; hvilka hemska aningar deraf hos dem skola uppstå, och den hemskaste af alla den farhågan, att H. M. Konungen sjelf, o fasal kunde blifva en folkets man, benägen att röra på våra gamla förstelnade inrättningar, ja! att understödja kanske till och med — representationsreformen! För sin del har Aftonbladet, såsom hvar och en baft tillfälle att se, under den sednast förflutna tiden omsorgsfullt afhållit sig ifrån alla slags rekommendationer för den ene eller andre ministerkandidaten : och detta hafve vi egentligen vjort af det skälet, att vi ansett allt ordande derom från pressens sida alldeles öfverflödigt, emedan, om det gamla systemet icke skall fortsättas, och dermed nationens bästa förhoppningar uppgå i rök, så angifver sjelfva sakernas inre nodvändighev 1 narvarande ögonblick något när de få personer, som kunna tjena på en gång Konungen och Nationen samt verka derhän, att rätt och sanning må blifva lifsprincipen genom hela samhällets organism. Men då nu ifrån andra håll Hr Richerts namn komreit att nämnas, skulle vi alltför mycket afvika ifrån de grundsatser af öppenhet, som Aftonbladet alltid byllat, om vi ej offentligt förklarade vår öflvertygelse: att ingentung 1 närvarande ögonblick skulle göra oss större glädje, och säkert också ingenting genom sina resultater tillvinna sg ett allmännare bifall hos den ofantliga majoriteten af folket, än om Hans Maj:t kallade Hr Richert att stå vid dess sida. Hr Richert är en bland de få män, som förena den sällsynta lyckan att jemte vidsträckta kunskaper i både lagfarenheten och de politiska och statsekonomiska vetenskaperna, tillika hafva lefvat det mesta af sin sednare tid bland folket på landsbygden, hvars vanor, behof och föreställningssätt han, derigenom känner; han bar öfverallt, der han varit använd, visat sig äga den hos oss sällsynta förmåga, som ordras för att vara, hvad engelsmännen kalla, en eading man, d. v. s. att öfverallt hvarest han kommer, genom den skarpsinnighet och klarhet, varmed han genomskådar ett ämne och framställer sina tankar, tillvinna sig deras förtroende, med hvilka han har att göra, och han åtnjuter dessutom, af alla som känna honom, en så oinskränkt högaktning för en ädel och upphöjd karakter, att