Aftonbladet – 4 april 1844, sida 2

jan redan i sin upprinnelse afsåg prestbildningen. Det skulle föra oss för långt att följa skolan i sin vidare utveckling, att visa huru gymnasierne, grundade i ett tidehvarf då theologien var måttstocken på bildning och lärdom, hufvudsakligen afsågo undervisning i Hebreiska, Grekiska och Latin, källorne till theologiens studium. Sin första pregel behålla de också ännu. Theologi och kyrkohistoria studeras flitigt, nästan halfva Novum, Nya Testamentet genomgås på grundspråket, Hebreiskan inläres, chrior författas, en tydelig förberedelse till den framtida predikan. Ho ser icke då att ynglingen hela sin offentliga lärotid sysselsättes med inhemtandet af den grundläggning, som egentligast afser prestembetet, en grundval, på bvilken studenten, efter träget samlande af? materialier, under hela sin akademitid, sedermera uppbygger den fatabur af kunskaper och bildning, hvilken, i prestexamen noga inventerad, fyller sin bestämmelse, ej blott att förvara, men att genom omsättning i lifvet sprida och öka sina förråder. Så är då skolan en anstalt för prester; ensidigheten häraf, länge öfverklagad, är nu i någon mån afhulpen genom de tillsatte extra lärarne i humaniora, genom de realgymnasier, som den enskilda omtankan här och der etablerat. Denna riktning åt det presterliga gjorde ock, att ynglingar med tröga naturgåfvor och svår fattning fordom kunde slå sig till prester, efter de hela sin lärotid hade innött åtminstone det formella. I vår tid, med sina ökade fordringar, der medelmåttan till och med stundom står förlägen, skulle sådant vara ogörligt, likasom motsatsen måste inträffa, eller att degoda anlagen skola, under förhållanden som nu inträdt, nemligen skicklige lärare och mångsidig undervisning, lyfta sin egare till en bildningsgrad, prisvärd och behöflig för den unga prestmannen, hvilken, nu först inträdande i det praktiska lifvets bestyr, behöfver i sina personliga resurser låna ett försvar åt sitt kall, som af våra dagars moderna christna, med sina lätta accommodationsprinciper, eljest snart, jemte sjelfva läran. skulle falla i vanaktning eller anses umbärligt. Ehuru inskränkt prestbildningen efter Bi-ins:s mening är, torde dock en prestexamen kunna jemnföras med både hofrätts-, kanslioch kameralexamina, åtminstone anses den förra långt svårare i vårt stift, der vi från biskopen till gymnasiadjunkten hafva lärare, hvar för sig lika utmärkte i lärdom som humanitå, lika noggranna i pröfvandet, som rättvisa i bedömandet af kandidatens kunskaper. Men den blifvande civilkarlen medför från skola och gymnasium, med undantag af den elementära bildningen och latinet, litet eller intet som i en sådan examen blir honom till nytta; ty statsläran, politirätten, laghistoria, kameralvetenskap, lag, äro honom okända till namn och innehåll. Som student börjar han först med inhemtandet af de väsendtliga kunskaper som ligga i hans väg, kunskaper, med hvilka den blifvande presten från gymnasitiden sysselsatt sig. Då vanligen de ofvannämda 3:ne examina hvar för sig absolveras på 3 å 4 terminer, måste kandidaten begagna alla möjliga genvägar, som med största lätthet och minsta tidspillan föra honom till målet. Han tillgriper sålunda summariska utdrag, schematiska uppställningar inpräglas i minnet, vanliga eller vid tentamina ofta förekommande frågor instuderas, sammandrag af vidlyftiga kollegier tillgripas; ty de många och abstrakta examensämnena göra ett grundligare studium af hvardera på en så kort tid till en omöjlighet. Kandidaten, med hufvudet fullproppadt af definitioner, afdelningar och underafdelningar, består den ingalunda lätta examen och går sedan ut i lifvet med sitt belamrade minne, att döma emellan den slingrande listen och den öppna ärligheten, den stortaliga lögnen och den blyga sanningen, utan att sedermera, så högt lycka eller förtjenst föra bonom, behöfva inför pröfvande förmän vidare dokumentera sig, då för presten en i sednare tider både obilligt och obehöfligt stegrad pastoralexamen återstår. Så långt ifrån oss det är att härmed hafva velat upphöja prestbildningen öfver hvad skäligt är, — vi önskade endast visa, att den kan anses jemngod hvarje anpan embetsmannabildning, utom den rent vetenskapliga, — lika litet vilja vi nedsätta deras förtjenst som i den civila kursen arbeta vid akademien, der många af de utmärkte lärarnes blotta namn framstår som en erkänd mätare på snillet och skickligheten, eller der den sträfvande lärjungen insamlar det möjligast största förrådet af de kunskaper, hvilka visserligen ännu chaotiska och ofruktbara, genom öfning och läraktighet af lifvet, lätt låta ordna sig till den rediga härfva, hvarifrån tråden otrasslad utlöper, som leder den mognade embetsmannen oförvillad och säker genom de Jabyrinthiska irrgångar, dem händelsernas våld eller menniskors illfundighet ställa i hans väg. Insändarens yttrande, att prestkandidatens korta utflygt till akademien tillåter honom kasta blott en flygtig blick in i det rörliga verldslifvet, tillkännager tydligt hans mening vara, att ju längre man vistas vid akademien, ju mera lär man sig känna det verksamma lifvet. Ytligheten häraf visas lätt. Samma fenomener, som manifestera sig i det allmänna lifvet, hafva merendels sin motsvarighet i det enskilda. Likasom i hemmet den nykomne verldsborgaren, inom barnkammarens slutna dörr, under modrens vaksamma ögon, småningom vänjer sig att försöka de spädalemmarne, tilldess han vinner den stadga, att han med piskan och käpphästen kan trafva genom alla rummen, men snart får ute på den rymligare gårdsplanen i friare lekar pröfva de växande krafterna, och ifrån gläntan på porten med sprittande ögon titta utåt gatan, der menniskohvimlet böljar sig fram; så fängslas ock, under sin offentliga utveckling, menniskans psychiska del i början af skolans trånga gränser och lärarnes noggranna tillsyn; uppkommet på gymnasium, andas det ungdomliga bröstet redan friare, UA KR gt a AN ET tt ANER dd sh fy get TESS