Aftonbladet – 4 april 1844, sida 1

undersökning i den anklagades frånvaro, ransakningen uti den anklagades inställande inför domstolen för att der, efter några hånfulla formaliteter höra sin dom. Vigten af vittnesmål och bevis var godtyckligt och bestämdes af hvad domrarne pröfvade skäligt och med försigtigheten öfverensstämmande, och dessa domare utgjordes nästan samtligen af emigranter för tron och rojalistvalontärer, med inflytande i min af deras hätskhet mot sina fiender och deras monarkiska tänkesätt. Man kan lätt föreställa sig att, med en dylik sammanställning mellan lagskipning, rättegångsformer och domrarnes personlighet, fängelserna sång efter annan befriades från sina gäster. De uppfylldes imedlertid icke dess mindre på nytt, ty de föreseendes, nit, lika i verksamhet med bödelns, lät icke en enda dag förflyta utan att fylla den tomhet aftonen lemnat. Då Manuel skulle inställa sig inför sina domare tog han det sista farväl af sina olyckskamrater i fängelset och adresserade till dem några ord till uppmuntran och tröst. Då hjertat är rent sade han, Jå det brin. ner för den heliga kärleken till sanning och rättvisa, då är det ingen vanära i att dö för bödeln: hand. WVanäran faller då tillbaka öfver tyrannerma; och långt ifrån att skymfas, adlar deremo! patriotens blod den schavott, hvårpå det utgjutes. Hfälka oförvitliga män, hvilkå stora imedborgare hafva icke offrat sina hufvuden unde bilsn. Nå väll om de förblifva våra förebilder dygdens utöfning, våra ledare på pligtens väg åtom oss förstå att likna dem intill ändan: at