vilka liksom genom ett trollslag framkommo och törtade sig öfver polissoldaterne. Men i stället ut fly, höllo desse stånd och fingo isamma ögonlick undsättning af ett mångdubblat antal kamater, som störtade ut genom fängelseporten. Corvado märkte i ögonblicket försåtet och störjade sigi ett språng på polistjenstemannen; innan lenne hann försvara sig, hade han sänkt dolken . hans bröst. Underintendenten vältrade sig döende på jorden. Den oförvägne banditen ropar je åt sina kamrater att stöta ned hvem som satte sig till motvärn, kastade några soldater åt sidan, fattade i detsamma med stark arm fången och ryckie honom med sig, innan han fått tid att hemta andan. Under det soldaterna voro sysselsatte med att skingra Corvedos band, och den gamle escribano förfärad tagit flykten, hunno fången och hans ledsagare till det ställe, der generalen väntade. Denne öppnar armar för att omfamna sin systerson; men hastigt bleknar han och ryser tillbaka: ,.... fången är en helt och bållet okänd person! — Rädda dig! fly, lemna oss! utropade Corvedo, i det han skar tänderna af raseri, Derpå vände ban sig till generalen. — Vi äro bedragne! sade han. Se der, återtag edra penningar! farväll Han fattade gubhens hand, tryckte den hältigt, förde den till sina läppar och ilade bort, under det generalen, som knapt egde nog krafter att släpa sig.hem, gick att blanda sina tårar med de gevvånnernas, (Forts. följer.)