Aftonbladet – 3 april 1844, sida 1

RR AZzXX see ---——————55e — Hör mig! Jag har ofta för egen räkning på nära håll lärt mig känna fängelse, domare, bödlar, och jag har alltid förstått slingra mig undan dem; tre gånger har jag lyckats komma fri, genom att besticka rättvisan; fem gånger har jag gått ur fängelserna i trots af bommar och riglar; och ändtligen har jag två gånger varit dömd till döden och färdig att bli öfverlemnad i bödelns händer — att icke räkna den gång — då ert ädelmod räddade mig — och ändå ser ni mig här framför er frisk och helbregda, färdig att trotsa allt för att tjena er. Som ni ser känner jag fullkomligt lokalen. Doassa banditens ord, som blott och bart utgjorde en sammanfattning af hans brott, satte generalen i stor häpnad. Han kände en stor ovilja mot att betjena sig af ett dylikt verktyg och ett ögonblick var han böjd att tillbakavisa banditens anbud, såsom alltför mycket vidrigt, mena tanken på Manuel och det öde som väntade denne, öfvervägde till slut hans betänkligbeter och han återtog samtalet efter något begrundande. — Som jag hör bör du ega många resurser, men du utsätter dig sjelf för olycka, i det du bjelper en anppan. Skickliza diplomater veta att dölja sig sjelfve under det de sätta i verksamhet driffjädrarne för deras intriger. Och för resten Lvad kan jag väl löpa för fara om jag också vågar det yttersta? Ett eländigt Nf som mitt, en smula förr eller sednare . ... Men, bah, låt oss inte tala om såldant.... utan om buru er brorson skall räddas Dina modige sorglöshet förvirrar mig. — Vanan vid faror är en annan sak .... och