EINES — Vinterbladet för igår upptages till störr delen af en väl tänkt och talangfullt utförd arti kel i anledning af det valspråk, som Konungen enligt hvad det berättas, ämnat antaga på sitt va pen. Vi citera här början deraf: RATT OCH SANNING Så säger Sveriges nye Konung; sådan är han trosbekännelse, sådant det konungsliga symbolum, hai vill låta utgå såsom program för sin börjande rege ring. Vackrare valspråk har ingen regent i Sverig eller någorstädes antagit. Gud välsigne Konungei för den berrliga tanken att vilja såsom sin personlig ridderliga handfästning adoptera dessa grundlagen ord! Men om orden äro sköna, innebära de ock e omätlig sjelf-förpligtelse, och de kasta handsken til en fruktansvärd strid. De bevisa, att H. M. inser hvad oss framför allt göres bebof; och den, som vå gar uttala dem, måste äfven hafva vågat se ned -bjerta och funnit, att han verkligen väll, hvad ha säger. Folket berättar om djupa, förfärliga ord, dem in gen uttalar, utan att känna sig dragen in utien hem lighetsfull troll-verld och i gemenskap med dunkl magter, med hvilka kämpas måste med -oförfärad och rent hjerta, om man icke-skall blifva en bekla gansvärd lekboll i deras händer. De kunna beher skas; men det fordrar en oaflåtlig strid, en försakels af det mesta af denna verldens små fröjder, af d lumpna men glittrande ting, som kittla det hvardag liga sinnet, af den lilla fåfängan att synas göra oc vara, hvad man ickt gör och är, af den ovaghete att vilja höra och se endast hvad man, i sin kort synthet, tycker vara ahgenämt att höra och se: D mörka magterne äro icke ulom oss; de bo i vår eget bröst; och det rena uppsåtel är den enda gran ne, för hvilken de bäfva. För snillet, djerfheten spetsfundigheten, förställnings-konsten vika de icke. NE nn