Aftonbladet – 1 april 1844, sida 1

hav åh sn SAR RA SY BYN UTRFG he re tills icke kunnat komma till stånd, af det skäl, såsom Hr Heilborn: underrättat. oss, att det, oaktadt talrika annonser derom, hittills icke Jyckats honom att få hyra något kök i staden inom broarne. Med afseende på sakens vigt hemställes det, huruvida icke stadens auktoriteter, som hafva så många lokaler att disponera, kunde: ställa någon sådan till Hr H:s. disposition. KONUNG: OSCAR OCH HANS STÄLLNING. d TREDJE ARTIKELN. Hvar och en som kan uppfatta innehållet och andemeningen af de politiska strider, som varit förda inom representationen och pressen i Sverge, under de sednaste , 20 till 25 åren, skall erkänna att alla de olika meningsfraktionerna: hufvudsakligen låta bänföra sig till tvenne, hvarandra motsatta partier: å ena sidan det som, i enlighet med tidens allmänna riktning till rättstillstånd och folkens politiska. utveckling, Vill hafva den monarkiska principen modifierad genom ete representatilt . och. konstitutionelt, system i lagstiftning och förvaltning; å andra sidan det, som söker att sträfva emot denna riktning, Nyanserna utgöras endast af litet . mer eller mindre på endera sidan. Att -äfven de sednare påstå sig vara konstitutionelle, till. och med att vara det sannare än reformvännerne, likasom de Upsaliensiske absolutisterne för .ett antal år tillbaka gåfvo sig sjelfve .benämningen de sunnt liberala, gör här ingenting till saken; ty man vet numera tillräckligt hvari det slags konstitutionalitet består, som vill. bafva representationen till .en machin i regeringens band och de ansvarige rådgifvarne till siffror, samt föröfrigt bibehålla sidoinflytanden, allenåstyrande, favoriter och hofvets öfvervigt m. m.,. och som, med ett ord, väl vill erkänna en konstitution på papperet, men alldeles icke de: nöd vändiga vilkoren för dess tillvaro i verkligheten. Detta omdömes riktighet bekräftas allrabäst af den tillämpning, som de s. k. konservative alltid försöka göra af hvarje grundlagens, bokstaf, derifrån de kunna hemta det påståendet, att Sverge i sjelfva verket enligt sin offentliga rätt icke är en konstitutionel stat i modern mening, att, man vill gifva: det en papperskonstitulion, .som ej passar för folsets: traditioner, med flere dylika fraser. Erkäpnes; denna utgångspunkt, så behöfves det icke heller mycken strid om: betydelsen af den 4:de S:n Regeringsformen: Konungen skall allena styra riket, på sätt denna regeringsform föreskrifver, och om de slutsatser, -.som--de -konservative vilja draga derifrån. Vi hafve redanförklarat oss vilja medgifva, att det stadgande som bjuder, att Konungen: skall jallena besluta ide måk som fös rekomma. i statsrådet, ger en giltig och:skenbar. anledning åt konstitutionalitetens motståndare, att med bokstafvens vapen kunna fäkta emot den tanken, som utgör hufvudvilkoret och enda möjligheten för ett konstitutionelt system, nemligen att monarken skall regera genom ansvariga ministrar, och regeringen .samfällt. handla i hufvudsaklig öfverensstämmelse med majoriteten :inom en nationell representation. Men. det-har å an: dra sidan mångfaldiga gånger blifvit. visadt, att den makt, som Konungen i Sverge har enligt nyssnämnda bokstaf, icke är någon annan, än den, som finnes hos konungarpe i alla konstitutionella länder; att lagar och författningar samt sanktioner --pårepresentationens-beslut,-utöfvandet-af veto ete., utfärdas i regentens namn i England, Frankrike, Belgien m. fl. likaväl som här, och att desse regenter lika väl som Konungen i Sverge skulle kunna, utan att fela mot bokstafven, begagna allenastyrandet saimt uraktlåta afseendet på represedtationens önskningar. Den. skillnad, som bäruti länge visat sig i England, der styrelsen är fullkomligt parlamentarisk , samt sednare i Belgien och till stor del äfven i Frankrike; är således icke annat än frukten af den moraliska inflytelse, som allmänna öfvertygelsen om den-konstitutionella idgens nödvändighet der förmått förskaffa sig. De, som känna historien, veta ganska väl, hvilka bäftiga strider just denna samma fråga föranledde i England vid den tidpunkt, då de bekanta Junii bref utkommo, som voro riktade mot allenastyrandet och favoritväldet under Georg den III, hvilket då varp nära att föranleda en rer. volution; och lika bekant. är, huru illa Fransmännens konung varit utsatt för det, han stundom försökt frångå den konstitutionella principen och lagt hinder emot det representativa systemets utveckling. : ; Besinnar man allt detta, så blir slutföljden ostridigt, att det är lika lätt för Regenten iSverge, som i något annat konstitutionelt land, att uppfatta hvad det i sjelfva verket betyder att regera genom ministrar, och erkänna det representativa regeringssättet, samt att Konungen genom antagande af denna grundsats ingalunda, såsom -man från andra sidan försöker att insinuera, gör sig sjelf till någon nolla, utan tvertom kan såsom en högste ledare af det helas gång hafva en långt friare verktiingskrets och. mera styrka, ju mer han ställer sig I harmoni med den andra statsmakten; eller med andra ord, att ingen tvetydighet eller bokstafslydelse i grundlagen bär mer än annorstädes lägger något hinder i vägen, såvida vilian Annes. I detta afseende äger man