Aftonbladet – 30 mars 1844, sida 2

omm — Sennora, det är icke en tom nyfikenhet, som föranleder mig till denna fråga . . . Jag kan vara nyttig för både bonom och er . .. — Nå väl, sade hon, i det hon gjorde största våld på sig; det är markisen Mendoz y Figueråa. — Jag gissade det på förhand. Öfverraskad af dessa ord, oaktadt den förskräckelse, hvari hon råkat, lyfte Theodolinda sina ögon till gubben och trodde sig läsa liksom ett dra? af liflig tillfredsställelse på hans eljest dystra ansigte. — Ni önskår att icke bli bemärkt af er (ar! frågade ban. — Heldre döden! svarade hon efter en kort tvekan. Några ögonblick dereter kom ordningen till dem att blifva visiterade af röfrarne. — Jog vill tala vid er anförare, sade den obekante till banditerna, som närmade sig honom och hans vänner. Vid dessa ord, som framsades med bestämd röst frågade en person, som stödde sig mot ett träd på fem eller sex stegs afstånd: Hvad vill du mig! — Tata vid dig serskildt. — Hvorföre inte här? — Jag har mina skäl. — Och jag bar ingen tid att onödigt förlora — Corvedo! du skall icke neka mig det. — Hvem är du då? återtog banditen, förvånac att höra sitt namn. — Det skall jag säga dig serskildt. — Kom då; men olycklig du, om du uppe påller mig onödigtvis. De aflågsnade sig trettio steg ifrån stället. Röfvaren höll en pistol i ena handen och i den an