Aftonbladet – 30 mars 1844, sida 2

—— — !.. tre —— Re — — ————————LE — I himmelens namn, rädda honom, eller låt mig dö med honom, bad hon. Blek, darrande i alla leder och med nedslagna ögon väntade markisen utgången. En stum tystnad herrskade bland de resande. Under en half minut stod röfvaranföraren tyst och tankfull, derpå kastade han en pröfvande blick på sitt band och närmande sig den okände sade han: — Håller ni mycket på den der herrns lif? — Som mitt eget! — Nå jag skall då försöka; men om jag intet lyckas . — Det måste lyckas! Anföraren talade derefter särskildt med hvar och en af sitt band och glömde icke något, som kunde stämma röfrarne för honom, dereiter sade han med hög röst: — De som fordra verkställighet af 47:de artikeln upplyfte sin högra band. Banditerna voro fjorton till antalet utom anföraren; åtta händer lyftades i vädret. — Dömd! ropade de röstande. — Fri! svarade anlföraren. Min röst gäller för två; det är lika röster och i det fallet är det j2g som algör. — Tacka den herrn, fortfor han till markisen, i det han pekade på den okände, tacka den herrn, ty det är för hans skull jag nu skänker er lifvet. Ni. kan resa. Markisen lät icke säga sig detta två gånger. Vägledd af en utaf banditerna och åtföljd af sina betjenter, skyndade ban tillbaka till sin vagn, som var lemnad i en hålväg. Theodolindas olyckskamrater, glade att slippa