Aftonbladet – 30 mars 1844, sida 1

afvända denna nya storm, som hotade. Men när hennes förfäran något skingrade sig och lemnade rum för ett lugnare begrundande af hennes ställning, då stadgades hastigt och oåterkalleligt i hennes själ en tanka, som visserligen mer än en gång vaknat, men vid hvilken hon icke förr vågat fåsta sig; nu visade den sig likväl såsom enda räddningsmedlet mot en säker olycka, och erbjöd äfven för framtiden möjligheten till en lyckosam utveckling. Hon tog således det djerfva beslut att undandraga sig fadrens hotelser och söka alt närma sig den man, utan hvilken lifvet hädanefter var kenne till en börda. Försäfves sökte Mariquita, den hon meddelade sitt beslut, att afråda henne derifrån; förnuftsskäl, böner, tårar, allt strandade emot hennes fasta, oåterkalleliga vilja. Sedan Theodolinda en gång beslutat att fly, voro alla förberedelser snart vidtagna och i sällskap med sin väninna, som icke kunde motstå heones böner, lemnade hon i tystbet slottet. X. Flere bref hade blifvit vexlade mellan de begge älskande ifrån deras sista ski!jsmessa, intill oen stund då Manuel, på regeringeos befallning, under god eskort tördes till Madrid. Theodolinda viste således hvar: hon skulle styra sin kosa. De begge fruntimmerna begåfvo sig således till Lerida och tego eu plats på diligeosen, som samme deg afg:ck till hufvudstaden. Innan Theodolinda sfreste, giöäade hon ipgen af de personer, som vat sitt ädelmediga deltagande för he ouh döma olysklige fångev. Hon skickade till Fåkaren betydliga presenter för hans egen