Aftonbladet – 30 mars 1844, sida 1

NEGR ON). AF HENRI BONNIAIS. KK. Don Fernandos och hans vänners afresa hade åter öppnat slottsportarne för Theodolinda. Det är icke beböfligt att nämna huru stor hennes rörelse var då hon återsåg dessa ställen, hvarifrån, efter tjugu år förflutna i ett ostördt lugn och sex månader under inflytelsen af så olika skakningar, hon varit tvungen att fly vid en fasansfull till dragelse, hvaraf hennes öde hädanefter skulle komma att bero. Hon skref till markisen; 2 passa för ett rent samvete, gjorde hon en u riktig bekännelse om hvad som tilldragit sig. på slottet sedan den dag då den sårade anländt. Pp Theodolinda räknade visserligen icke på bifall al sin fader. Hun väntade strängt tadel och bittra förebråelser. Men huru långt voro icke hennes farhågor skiljda från verkligheten! Markisens svar, förberedt af don Fernando, dröjde icke länze. Aldrig yttrade sig förbittring och vrede med våldsammare häftighet, aldrig använde en fader mindre betänkta, mindre skymfliza uttryck till en brottslig dotter. Såsom ett korrolarium till sin epistel botade han ändtligen att för alltid i ett kloster innesluta den nedriga, som fläckat hans namn med skam och vanära.n En djup förskräckelse intog Theodolinda vid läsningen af dessa ljungande hotelser, och på länge var hon icke i stånd att fatta buru hon skulle ) Se Aftonbladet 22 69, 70, 74 och 72.