Tally GIGI SAMUa NN VT MVH MIMSIDeR MOPSTen skedde blott med sådane, som utan egen ansökning, ransakning och dom kunde skiljas från tjensten (d. v. s. de, som tjena på konstilutorialn).. Sådana skolmän äro i Sverge genska få. Men alle enskilde lärare, som sjelfve vore delegare i något läroverk (t. ex. som hölle eller deltoge i bållande af s. k. läropensioner, vare sig för gossar eler flickor), och gjort det i tre år, samt af sitt arbete kunde räkna en bebålen årlig inkomst af 200 Rdr, finge efter 4 mom. 5 valrätt. — d) Adjunkter skulle, som bittills, sakna valrätt. Hvar och en, som ville hafva den, skulle dock lätt nog kunna skaffa sig den, efter mom. 4,2 eller 3; dock blefve ban derigenom ej valberättigad lör sin egenskap som Adjunkt eller som prest; hvarföre denna omständighet icke hör till denna punkt a! undersökningen. Den förändring timade likväl genom det nya valsättet, att de ecklesiastika personer, som skulle fort:ara med valrätten (t. ex. kyrkoherdar), finge ett annat värde på sina röster. Det är klart, att dessa blefve till qvaliteten mindre, då flera, nu till val oberättigade, komme att deltaga deri. Då kyrkoherdarne för närvarande ensamt tillsätta nära en fjerdedel af hela representationen, så blefve; detta förmodligen ej fallet efter den nya vallagen. Detta bör likväl lisa litet kunna smärta någon rättskaffens kyrkoherde, som det, enligt hvad nyss visades, ej kan finnas förnärmande för någon rättskaffens iedamot af adeln. III. Inom Borgareoch Bondestånden finnes: nu valrätt. För hvar och en inom dessa stånd, som redan har en sådan, skulle den visserligen efter den föreslagna vallagen qvarstå, då till och med en egendom af hlott 40 Rdrs upp-katiningsvärde gifver egaren rösträtt (eburu bioit med en mindre röstandel); men dessutom skuile många personer inom dessa stånd, som nu sakna valrätt, bekomma en sådan efter den nya vallaren mom. 2 och 3, jemfördt med 2 mom. 2 och 3. Endast den borgare, som hvarken äcer fastigbet, eller på sitt yrke kan anses räkna en årlig inkomst af 200 Rår, skulle, enligt den nya Vallagens 4 mom. 3, komma att böfva utesluten, men då denna inkomst icke är bögre, än hvad hvarje duglig arbetare bör kunna påräkna, så är det klart, att antalet af de uteslutne blefve ganska ringa och af ingen vigt i vågskålen. IV. Å andra sidan, åter, gåfves genom der nya valiagen, valrätt åt alla dem, som nu er kunna räknas till något af de omta.ade fyra stånden, men bekänner sig till christna läran ), fyllt 214 år, och antingen hafva någon fastighet, af åtminstone 40 Rdis uppskattningsvärde; eller ett arrende (på minst 5 år) af nåron fastighet till minst 1000 Rdrs uppskattningsvärde; eller för egen räkning idkar något lofligt yrke, hvil-ket som helst, gifvande i årlig behållnirg minst 200 Rdr, och som de redan skött i 3 år; eller bafva någon ordinarie (ecklesiastik, civil eler militär) tjenst med huru liten lön som helst, men hvarifrån de ej utan ransakning och dom kunna afsättas; eller slutligen efter att hafva från sådan tjenst tagit afsked, åtpjuta pensionsrätt, till huru ringa belopp som helst, men hvilken ej utan eget förvållande kan förloras. Utan svårighet inser man, hvilket stort antal nu orepresenterade sålunda skulle vinna rättighet att välja riksdagsmän genom dessa fem qvalifikationer. De motståndare likväl, som hufvudsakligen bestrida den nya Vallagen, just på den gruad, att den påstås lemna menniskorna för stora fördelar, el!er med andra ord, att systemet skall vara blott och bart rationellt, utgöra en itonpi, en naken abstraktion 0. s. v. böra besinna följande. Det nya, genom det, hvilande represeniationssältet föreslagna Valrätt-systemet har alldeles icke tagit ut steget helt och hållet än!a fram, eller oinskrönkt, till hvad ett absolut förnuft skulle fordra. Det har nöjt sig med, att blott gå ett steg vidare, lägga en ny och passande länk -till det, som det hittills varande redan innefattar. Just häruti ligger på en gång förslagets rättvisa och dess möjlighet till utförande. Just härigenom knyter det sig också tillsammans med de data, som historien, för tiderna bakom oss, visat hafva varit och ännu vara förhanrder, Vi skola med några ord utlåta oss öfver des.a begge högst vigtiga omständigheter. Till hvad ett absolut förnuft skulle fordra — oinskränkt, utan konsideration, och utan afseende på den ställning, tidehvarfvets bildning ännu intagit — har förslaget på låvgt när icke sträckt sig. Inom förnuftets oraråde, rent taget, finnesnemligen intet skäl, hvarföre icke 4) qvinnap, 2) tjenaren, 53) den fattige, sjellva tiggaren, om ock i mindre, dock alltid i någon mån, skulle med sim röst få bevaka äfven sina intressen i samhället, hvilket för alla dessa är lika vigtigt, som för de öfriga menniskorna i staten, enär lagar ständigt stiftas till inskränkning elier utvidgning af deras rättigheter. . Men det här ifrågavarande representationsförslaget har, just för att kunna blifva praktiskt, icke rådfrågat det blott och bart abstrakt förnuftet. Det har ej föreslagit valrätt, hvarken för qvinnan eller för tjenaren eller för den egentligt fattige (under en viss utstakad census befintlige)Det har fortfarande nekat alla dessa att vara till i staten annorlunda, än såsom inbegripne i Mannens, i Egendomsegarens, i den Förmögnes (d. ä. öfver en viss utstakad census befintliges)in:ressen, och.des-sas omsorger om det hela. Huru kan man då tala om