UCL IIS SM Stlallblbb, Sila IfatlVvETtCE UC Stlld behof som menniskor; och man kan vara viss, att, så ofta man spårat valrättens missbruk (röstvärfningar, charlataniska tillställningar af valkandidater, allehanda bedrägerier vid de s. k. hustingso m. m.), så har sådant endast sin grund i sakens outvecklade skick, i eit ännu blott dunkelt begrepp om valrätiens hela betydelse och de vigtiga följderna af dess rätta begagnande. Man måste väl begripa, att det fordras någon tid och öfning att allmänt inse och lära sig fullkomligt begagna Valrätten, liksom annat; men denna insigt och denna öfning kan Foiket omöjligen på annat sält vinna, än genom att en tid få, så godt det kan, försöka siz, arbeta, göra partiella misstog, deraf lida, så bättra upp saken, undvika allt flere misstag, och slutligen bafva Valrättens bruk i det rena, likasom så mycket annat, menskligheten ej utan stormar och strider eröfrat till slägtets väl. Ehuru en ledamot af Adeln ej undgår att inse, det han, i sådant skick förbållandet nu är, står utestängd från rättigheten att åt sig taga det yppersta och fördelsktigaste riksdagsombud, han kunde finna; så lärer väl dock någon invända, att representationen genom capita, så sjelfskrifna de må vara, likväl tilllörsäkrar adeln i massa och såsom stånd om en hel fjerdedel af den ena statsmakten, hvilket kan blifva mindre genom den allmänna Valrättens inflytande. Detta är en sanning. Den kan ock blifva mera, än denna fjerdedel. Men hufvudsaken är, att hvarje ledamot af Adeln måtte göra sig tydligt, hvad det är ban vill och i sjelfva verket behöfver genom sin representation. Hvad innefattar då till sluts bjernspoket om den viast adeln i massa eller som stånd omtalas skola skörda, men af hvars fördelar adelsledamoten sjelf pjuter ingenting, annars händelsevis och alldeles oberoende af det vi här tala om? Vi frukta, att betrakte!sens utslag gifver helt annat, än hvad man vanligen förespeglar och vant sig att tro. Adeln såsom stånd, representerad genom sina (händelsevis här och der goda, men genom en Lka lätt inträffande händelse dåliga) capita, har oftast varit en mannequin, hvars rörelser, åtbörder och handlingar satts i gång genom tråder, hvilkas ändar sutit Gud vet bvar. Befinner sig bland dessa capita ett verkligt och sjelfständist hufvud, så har det sällan någon annan plats än i Ooppositionen. Hvad bevisar detta? Det ådagalägger, att ståndet i sjelfva verket vanligen representerats af en pluralitet, hvars personal haft andra intressen, än kärnan af ståndet; hvilket ock förklarar provinsadelns likgiltighet att infionna sig vid riksdagarne. Men, om en ledamot bland adeln på detta sätt står skild från adeln som stånd; till hvilke hör han då? med hvilke, och med hvi!kes intressen känner ban sig förenad? Med alle andre i landet, som, likt honom, till redbar karakter, rena tänkesätt, kunskaper och erfarenbet äl ven ingå i antalet af de Ypperste. Dit har tideAA (AM AA tin Fe mm mm -— md —-— me (0 sm AA FA -— — —-— -— RV I —-—— —A mm am mm Lå me rm me hoc Lå hvarfvets temperatur genom bildning och menniskovett bunnit, att en person, född af adel, numera icke bar och icke kan hafva något annat verkligt intresse, än det -hvarje annan person i landet, född utom adeln, äfvenledes hyser, aeres! han är en bra karl. Ett gagn för de serskildaledamöterne medför visserligen adeln, äfven som stånd, det får man erkänna: det, att åt ganska många lemna tillfälle, att, sedan de förskaffit sig I plats på riddarhuset vid någon riksdag, genom vunnen fulimakt af ett caput, kunna göra sig be märkte, samt vinna framgång för egna fördelar. Denna omständighet är otvifvelaktigt värd något för enskilda individer, samt utgör äfven sannol:kt hufvudanledningen till det motstånd, som inom riddarhuset visat sig mot Konst. Utskottets förslag. Men frågan är om vinnandet af ett ännu högre gagn för nationen, för det hela. Och att något, af underordnadt slag, måste uppoffras, såvida man överhufvud vill framåt, faller af sig sjelf. Det är också klart, att äfven efter det nya representationssättet står det hvarje ledamot af adeln öppet, att genom det förtroende, han kan vinna hos allmänheten, utmärka sig så fördelaktigt genom sann redbarhet, att han blir vald till representant. Genom sina tänkesätt och inre egenskaper sällar sig ju en sådan adelsman då i sjelfva verket till ett helt antal personer, som, födde af hvem och hvar som helst, tillsammans uppkomne på riksmötet, der bilda vida mer än en fjerdedel, i fall det Goda och Nyttiga får råda; hvilket det alltid får, så fört alla de lägga sina hjertan och själar tillhopa, som höra tillsammans genom förstånd, genom kärlek för fosterlandet och genom välvilja för menniskorna deruti. Betraktar man vidare de qvelifikationer, den föreslagna vallagen utstakar som vilkor för att få utöfva valrätt, så finner man den troliga följd för adeln uppstå, att snart sagdt hvar enda ledamot deraf, som uppnått 24 år, skulle komma att få åtnjuta denna rätt inom någon af de fem kategorierna; samt att många flera mom detta stånd, än inom något af de andre, skulle-på grund af mom. 4 och 2 komma att utöfva flerdubbel rösträtt, ända till och med sex röster, som är det högsta, När man sålunda jemför denna inflytelse med den närvarande, som för en stor del är ingen och för de representerande: sjelfve ej sträcker sig mer än till en fjerdedel af representationen, samt särskildt besinnar, att hvarje adelsman, som efter det nya förslaget blir representant genom val, får mycket mera personlig betydenhet och kan utöfva en långt större inverkan på det hela, efter det nya sättet, än nu; Så skall hvarje redbar adelsman finna, att han mera vinner, än förlorar, på förändringen: