DE nn EN BLICK PÅ REPRESENTATIONS-FRÅGAN. EC Arr. IV. De fyra Hufvudpunkterna i det hvilande Representationsförslaget. Läsaren torde påminna sig, att då vi sista gånsen hade detta ämne å bane, framställde vi hufvudkarakteren af skillnaden emellan det nya föreslagna Representationssystemet och det ännu varande gamla, under fyra särskilda punkter, hvaraf tvenne (om Valrätten och Valbarheten) angå riksförsamlingens bildningssätt (d. v. s. hvilke personer i riket, som få välja till riksdagsmän, och hvilke, som dertill få väljas); samt de ndra tvenne (om de begge Kamrarne, och idten om det nya slags Konservatism, som förslaget inägger i sin Andra kammare) röra arbetssättet på riksdagen. Sakens vigt fordrar, att vi taga våra äsares uppmärksamhet i anspråk för dessa fyra punkter särskildt, och för hvardera jemföra de stadganden, som motsvara hvarann i det nya och i det gamla riksdagssystemet. a) Valrättens utsträckande tillflerepersoner, och i vissa fall till flera slags personer, än som hittills egt denna rätt. Inom det nuvarande representationssystemet, inskränkt till vissa Stånd, visar sig saken på följande sätt: I, Inom hela Adeln finnes nu ingen valrätt. Hvarje i Sverige född grefve, friberre eller adelsmm, som ej sjelf är hufvudman för en ätt, är beröfvad rättigheten att åt sig till ombud vid riksmöte utse den klokaste, skickligaste och således för bonom nyttigaste person, han kunde finna; och det, likväl, i en angelägenhet, som för honom måste vara den vigtigaste af alla inom samhället, då den rör stiftandet af de lagar, hvarefter han skall lefva och behandlas: beskattningen, törsvaret, läroverket, alla frågor om möjliga förbättringar såväl i rikets allmänna ekonomi, som andliga tillstånd, hvaraf oundvikligt hvarenda inbyggare skall känna inflytelsen, till sitt Väl och Ve, allteftersom förbättringar vinna insteg eller motverkas. Om han ej bar tillfälle att sjel! skaffa sig fulimakt, är han derföre tvungen att låta sig representeras af den person inom sin familj, som händelsevis besitter den helt och hållet blott kroppsliga egenskapen, att vara född till dess huivudman; denna persons tänkesätt i de stora frågorna, likasom hans känsla för ren humanitet, uppfostran, bildning, karakter och hela andliga temperatur i öfrigt må vara hurudan den behagar: huru väl, huru illa som helst svarande mot dens eller deras intressen, hvilka han skall representera. Detta är Aristokratiens ställning, efter Bör ds-idens uppkomst. Vi bedja alla läsare, som saken närmast rör, noga lägga märke härtill; enär vi i det följande skola visa, att ett annat slags AÅristokrati i sjelfva verket gifves, renare motsvarande namnet (då nemligen med Ariston Sörstås det Bästa, det genom sin beskaffenhet Förnämligaste, det Yppersta i landet); en skillnad, som är så mycket angelägnare, att väl göra, som man hört mången just till Bördsaristokratiens försvar åberopa nödvändigheten af att det Yppersta i landet bör hafva väldet, en satts, som rör det andra slags Aristokrati, hvarom vi hafva att tala, men alldeles icke förknippar sig med Bördsaristokratien annars än genom en händelse, helt och hållet oberäknelig och utan möjlighet att kunna tagas till grund för ett system om det Bästas välde (vAristokratio definieradt efter namnets betydelse). Detta system har ock, efter hvad historien intygar, gått under genom Bördsbegreppet, och kan ånyo upprättas till inflytelse och makt, allenast genom återinförandet af Valrätt, enär det är klart, att alla personer I landet, då de sammankomma för att rösta öfver den Tör dem sjelfve vigtigaste angelägenhet (utseendet al ombud vid riksmötet), nödvändigt A följd af sakens natur och deras egen fördel (om ock inga högre bevekelsegrunder komma med) skola anstränga all sin omdömeskraft för att utfinna de genom sina tänkesätt, sin bildning, sin karakter verkligen ypperste (aororor), SOM äro att tillgå. Partiella misstag vid valen kunna någongång, såsom vid allt menskligt, ske; men saken är likväl icke öfverlemnad åt det blott och bart kroppsliga eller åt slumpen. Det är tydligt, att genom den allmänna valrätten, förenad med allmän valbarhet (endast inskränkt genom de qvalifikationer, hvarje tid för sig, på grund af tidehvarfvets