NEGROÖON). AF HENRI BONNIAIS. VI. Vännerna hade medelst ett lakan, som de fastbundit i fönstret halat sig ned i trädgården och skyndat derifrån ut på fältet samt bunno en skogshage, i hvars tjockaste snår de afbidade aftonen. Klockan nio begåivo de sig ur sitt gömställe, för att vända sig till Apuncayo. I det de naikades byn, träffades deras öroa al bullrande, orediga, glädtiga rop, och snart skönjdes vid skenet af några facklor en betydlig hop menniskor samlade omkring en ofantlig hög af ved, symetriskt uppstaplad på platsen framför kyrkan. . — Hvad är på firde? frågade läkaren en gosse som de råkade. ? — Man skall bränna en Negro. — Hvar har man fått tag på honom? — Här nära bredvid på vägen. Man har sedermera fått vets, alt hon velat mörda flera personer på don Meadoz y Figueras slott. Vid dessa alitför betydelsefulla ord föll Theodolinda, liksom träffad af åskan, i armarne på Mariquita, och läkaren förmådde knapt föra henne till ett angränsande hus, som tilbörde en alhans vänner. Genom hastig hjelp sökte han att återställa henne till lifs, mena man lyckades endast att hos benne återkalla känslan af smärtan. Den förfärliga upptäckten, gossen meddelat, bade så häftigt räffat den olyckligas inbillning, att alla bemödan) 8e Aftonbladet 62, 70 och 74.