Aftonbladet – 26 mars 1844, sida 3

heten af den nu gällande är alltför erkänd, för att här vidare behöfva ådagaläggas. Ingen regent bar, sedan dess antagande, derigenom lärt känna nationens verkliga tanka; den har, till större delen, blott varit en machin, satt i gång af intriger och enskilda syfiemål, .Det var en naturlig följd af-bela dess inrättning. Förslaget till en förbättrad Nationalrepresentation, i det närmaste lik den Din Fader gaf åt vårt brödralolk, och som redan burit så välsignelserika frukter, ligger färdig till antagande vid nästa riksdag. Låt oss få den! Låt äfven Sverige komma i åtojutande: af samma välsignelse som Norge! Låt ej den äldre systern stå efter den yngre! Huru mycket mer bör det ej lätta Ditt sköna mål att göra rätt, att, genom fritt: valda representanter, klart få iörnimma folkets röst, än att höra den vanstäld genom fyra skärande missljud! — Siledes för Din, för folkets skuld, använd hela Ditt kungliga inflytande, att det nu ,hvilande representationsförslaget, om också ej på långt när fullkomligt, dock såsom början till något bättre, blir antaget såsom grundlag! — Låt det blifva början till dea rad af förbättringar, som Ditt folk så väl behböfver och väntar af Din regering! — Ty, ack! oaktadt detta är det vigtigaste af-allt, fordra dock alla andra. detaljer af administrationen äfven regeneration. Skulle man väl. behöfva befara, att en Konung, som uppfostrats ibland oss, som i 26 år såsom Kronprins motsett sin bestämmelse att vårda landets Tegeringsärenden, som kunnat föja händelserna och som åskådat allt det otillfredställande af det hittills följda styrelsesystemet, samt kunnat göra sig reda för nationens allmänna tänkesätt, bebof och önskningar, icke redan skulle hafva insett hvad som egentligen utgör hemligheten af ståndsandans motstånd till det sannt konstitutionella statsskicket, uti hvilket konungamakten allenast kan handla i öppen och säker beröring med folket, genom begges gemensamma ombud: en nationalrepresentation och en ministöre? Skulie man väl betvifla, att Konungen icke tillräckligt skördat erfarenhet, för att kunna bedöma, att det är hofinflytelsen, tjenstebegäret, fåfångan, 0: 8. Y. som numera endast göra svenska adelns existens såsom serskild politisk korporation till en så vigtig ståndsangelägenhet? Uttala blott: Intet hof mera! — ningaljenster, utan-efter. i stadgad ordning föreskrina former och meriter ! — ninga titlar utan åtföljande cmbeten! — ringa pensioneringar, utan förljensler af fäderneslandet! — ninga hemliga riksdagsaflöningår åt riddarhusröster! — (ty allt detta kan med full, laglig ratt en svensk Konung utta!a när Han vill). — Och vi skola se ett helt annat ridd rskap och adel församla sig, än hvad vi nu skådat under det att korruptionsmedel af alla slag funnits och äfven i rikt mått. begagnats. Vi skulle då troligen se representationsförslagets afgörande bero af den mest vördnadsvärda, upplysta, fosterlandssinnade delen af adeln; den som säkert sjelf skulle blifva föremål för hela nationens förtroende, om folket fick teckna deras namn på sina valsedlar. . Ingen tvekan torde då mera uppstå, Om en mogen pröfning af riddarhusets sanna ställning till nationen; och en sådan måste slutas med adelus upphörande såsom serskildt lagstiftande kammare samt dess sammangjutning i en samfälld .olkrepresentation. Uttala sedan: Regala pastorater tillsättas hädanefter såsom konsistoriellav. — En alimän lönereglering för presterskapet kommer att föreslås Rikets Ständer,; — och ökade tjensteårsberäkningen att förändras enligt Riksens Ständers anbållan. Förenas detta med några åtgärder, som utvisade att Regeringen ämnade hylla de principer för läroverkens förbättring, som år 4810 af Rikets Ständer förordades, torde säkert allt detta verka kraftigare till presteståndets biträdande af representationsreformen, än de fromma önskoingarne af Svenska Kyrkans nya Öfverhufoudn.n