Aftonbladet – 26 mars 1844, sida 2

Trons kämpar gjorde ingen min af att parle mentera med negron. Deras första rörelse va att rusa mot honom. Men den modige mannen bestämd att sälja sitt lif så dyrt som möjligt, had beväpnat sig med en stol, och hans ställning för kunnade ett fast beslut att krossa den som hade nog oförsigtighet att nalkas honom för nära. Di anfallande drogo sig tillbaka. Midt under denna förvirring inburo Marten och Theodolinda Mariquita afdånad i en kammarc bredvid, och derpå begyntes i förstugan, om tret tio fots fyrkant, den vilda kampen emellan er man, ensam å sin sida, men stark-och vig, och å den andra, ett dussin personer de flesta druck. na och knappt i stånd att stå på sina ben. Med undsntag af presten voro de likväl all: beväpnade med dolkar och två af dem buro pi stoler, och Manuel egde endast en stol. Änm mer, han befann sig drilfven till den inre deler af förstugan och helt och håliet afskiljd från dör ren, den enda möjliga utgång, ifall han kund lyckas uppnå den; men derför fordrades det at tränga sig igenom hela truppen af fiender, oci buru var det möjligt att undgå döden då så mång dolkar,på en gång riktades mot honom? Sådan. tycktes effekten och det oundvikliga 1e sultatet af en strid, der kallblodighet och vighe icke syntes kunna belt och hållet uppväga förde larne af öfverlägsenphet i antal Alvards insåg si ställning: han kände alt om han än lyckade att slå till jorden bälften och fler af sina mot ståndare, vann ban ändå ingen afgörande fördel under det att en enda stöt af någon dolk kund sätta honom utom striden och öfverlemna honor åt deras raseri. . Liksom alla tankaus operationer i kritiska ögon blick, så framställde sig äfven för honom dess reflexioner med blixtens hastighet; men en lyck lig ingifvelse visade honom lika hastigt möjlig heten att vända saken till en lycktig utgång. Han manövrerade med sin stol, för att drifv: