lemente eller hvad f—n ni vill kalla det, som i botten förstör alla prerogativer, som de kungligt frivillige med priset af sitt blod förvärfvat sig. — Omöjligt! — Nå så bör då! Och han uppläste nu med hög röst reglementet. En tystnad af förvåning och fasa efterträdde läsningen. Trapisten bröt den först, i det han utropade: . — Nå väl, ned med Ferdinand! lefve don Carlos! — Ned med Ferdinand, lefve don Carlos! upprepades af alla, raed undantag af fruntimren och senor Martenez. — Vid min ära, sade El Rojo, som affirerne nu gå, kunna rojalisterna vara beredda på allt; det skall min själ inte förundra mig, om jag en vacker -morgon får se sjelfve presten Merino utstucken af en Morillo eller Ballesteros. — Rojalisterna stå vid randen af en afgrund. De äro förlorade om de sofva, sade en annan. — Men de skola vakna! utropade brodren Maragnon. Måtte orden: till edra tält i Israel, genljuda ifrån ena ändan af Spanien till den andra, och. inom : få dagar skall horisonten Jjusna. Vi hafva en sak som himmelen gynnar, beslutsam-ma hjertan och starka armar, för att försvara den: med detta allt fruktar man intet. — Bravo! — Vänner utropade han, i det han skakade ett krusifix och en bred knif, som han alitid bar tillsammans i gördeln, ned med alla konstitutionella, negros, kommuneros och frimurare! — Död åt dessa röfvare! instämde i korus bypresten, den unge markisen och hans kamrater. — Bröder, jag har ännu icke slutat, återtog Trapisten med en tilltagande häftighet. Jag bar endast nämnt den minst farlige brottslige: förena er på nytt med mig: död åt Cruz! död åt pasteleros, moderados, död åt de franske trupperne! död åt hvar och en, vore han än komung, som drager sig tillbaka intän Trons fiender, hemliga