Aftonbladet – 23 mars 1844, sida 3

utan i tysthet följt med strömmen, och ej sällan i enrum med det bittruste klandret tagit sin skada igen för tystnaden i det offentliga eller för det officiella försvaret. ) Nå väll hvad säger nu läsaren om denna citation, som Sv. Biet ytterligare kungjort, och hvaråt det sjelf, omedelbart efter det sist anförda, gifver detta videtur: det kan icke sägas, att denna skildring, fastän skarp, är öfverdrifven. Dit tilläts det oss då verkligen att komma? Det är följaktligen icke blott tidningarne, och främst bland: dem det förd. Aftonbladet, som under de der sednare åren klandrat vissa regeringsåtgärder: det erkännes af både den Konstitutionelle och Biet, att det är embetsmännen sjelfve, som i allmänhet ej vågat uppträda som Regeringens försvarare, oaktadt de förmodligen bäst af alla kännt förhållanderna och således varit i tillfälle att rättfärdiga dem; det är ändtligen de, som ej sällan i enrum med det biltraste klandret tagit sin skada igen för tystnaden, det offentliga eller för det officiella försvaret! — Lätt märka vi, att Hr Johansson, som började sin artikel så vackert konstitutionelt, på slutet helt och hållet kommit hen till Argus, hvilket kan kallas en glömska, om man så vill, men väl egentligon torde vara ett minne. Detta allt får gå. Men hvad har väl vårt och rikets bi tänkt på, som i sina spalter promulgerat sådana irrläror, som att landets embetsmän i sjelfva sina egna hjertan och sinnen erkänna — hm — instämma med — hm — Altonbladet! Visst är det väl, att de ålägga sig tystnad, så ofta de befinna sig i officielt tillstånd: men att de ändock skola kafva slika tankar i själ och hjertal Det är icke bra; ty, så embetsmän de äro, kunna deras verkliga tänkesätt väl vid sina tilifällen hafva något inflytande på deras — t. ex. öfvertygelse; och hvad bar icke då Biet skäl att frukta? Vi frukta, att Biet i sin nästa artikel af Hvaraj lida vi och hvad behöfva vi? med smärtsam sjelfbesinning skall förklara sig utstryka sista delen af citatet ur den Konstitutionellen; ty det behöfs. Nu afvakta vi tills vidare tåligt utgången. Biet skall nog nästa gång säga oss hvaraf vi lida, och hverifrån ensamt det är fritt. ) Biets ordalag i gårdagsnumret.