Aftonbladet – 23 mars 1844, sida 3

täckning, finner Kgl. M:ts Befallningsh. sig häraf hindrad att för närvarande pliktfälia Rusthållarne för HM 81 för det kästen blifvit olfligen betäckt, men tillförbindes vid 6 Rdr 32 sk. vite att för framtiden förekomma slikt oskick. Vidkommandes rustningshästen 42 5 N. N., så, och, då besittnipgsförrättningen visar, att den varit af skabbsmitta angripen, och då detta är en sjukdom, som ej kan förekommas då hästen varit till utfodring på annat ställe uthyrd, så att Rustbållarne saknat kännedom om hästens sjuklighet, samt således icke kunnat anmäla förhållandet för vederbörande esqvadronsbefäl, finner Kgl. M:ts Befallningsh. häraf skäl, att från den anmälta plikten Rusthållarne befria; men hvad angår Rustningshästen AM 614 N. N., så, och ehuru Rusthållarne för den erkända hästens magerhet föreburit att han af ålder haft svårighet förtära fordret, likväl och emedan sådant icke kan anseses för laga skäl; ty och i förmåga af Kgl. Brefvet den 23 Juni 1806, varda Rusthållarne för sz 61 N. N. härmed ålagde, att för sin såmedelst ådagalagda försumlighet dömde att böta 20 Rdr bko, Krigsmanshusets ensakg Den vinnande bör på bevisligt sätt kupgöra detta utslag för etc. ete. — — — — — — (Mjolner). — En konst-mecenat besökte en gång en violinvirtuos, som nyligen enkommit till den stad, der ban lyste med sitt beskyddareskap. Mecenaten öfverhopade konstnären med artigheter och slutade, såsom vanligt, sitt besök med en inbjudning till thå. Konstnären kunde icke peka, och vid bortgåendet sade vär konstväp liksom tillfälligtvis: Ni tager väl er violin med er? — Mitt instrument dricker icke the, svarade konstnären torrt. — EN GRIMAS-MAKARE, vid nimn Lutwer gifver ör närvarande i Dublin representationer, delade i yra afdelningar, i hvilka förevisas: 4) diplomatiska srimaser; 2) hofmanna-grimaser; 3) andakts-grimaser och 4) vänskaps-grimaser.