Aftonbladet – 22 mars 1844, sida 3

— Låtom oss då skynda utan att förlora någon tid; låtom oss gå och söka opp den brottslige. — Ja! Jal till slottet! I hemlighet underrättade om böndernas annalkande, genom sennor Martenez son, hvilken hastat en genväg före de fanatiserade, väntade läkaren och fruntimmerna det kritiska ögonblicket med största ångest. Ett aflägset, oredigt sorl tränger fram till deras öron samt tilltager och ökas mer och mer. Snart är slottets nedra korridor uppfylld af hundradetals individer, hbältiga i tal och åtbörder, och på hvars ansigten man kunde läsa på en gång glädje, otålighet och blodtörst. Presten ålade sitt bullersamma följe tystnad och helsade vördnadsfullt donna Theodolinda, som med möda kunde dölja sin rörelse vid de blickar som fästades påhenne. Presten framkom. slutligen med orsakerna till deras besök. — Huru? sade läkaren, låtsande en ytterlig öfverraskning, mötte ni inte en eskort af kungliga ryttare, som förde en man mellan sig, bunden på en mulåsna? — Vi ha icke sett någon, svarade presten, förbryliad af denna oväntade upplysning. — Det var mycket besyscnerligt, fortfor doktorp, ty jag följde tåget med ögonen ännu för några minuter sedan, och det såg utsom ryttarne toro vägen till Apuncayo. Han berättade derpå, under böndernas dofva sorl af missnöje, den mellan honom och de unga fruntimren öfverenskomna historia, nemligen att en trupp af Trons soldater för en halftiroma sedan kommit till slottet och att man på deras befallning nödgats utlemna den sårade. Denna berättelse, aflagd i närvaro af Theodolinda, troddes genast, ty det kunde icke falla någon in att misstänka den ädle markisens dotier för ett bedrägeri. Då hopen, dyster och bedragen i sin förväntan återvände, sysselsatte sig de tre ädelmodige vännerna att rådslå om den plan de borde följa vid sin mysteriösa handling. . Deras uppmärksam