Aftonbladet – 21 mars 1844, sida 3

Res (Införes på begäran.) Min k. Bror! Du har godhetsfullt täckts tillåta mig att då och då få göra dig några förfrågningar avgående ett och annat, hvarom jag, i följd af mitt tvungna vistande ännu så länge här nere vid regementet, omöjligen kan vinna upplysning, den jag likväl, af både moraliska och ekonomiska skäl, är bögst angelägen om att erhålla. Saken är nemligen den, att jag, som i parenhes sagdt, icke haft serdeles tur i befördringsväg, (hvarföre jag äfven eförtöfvadt, sedan ödet i hast tillskyndat mig en skälig förmögenhet, ämnar draga mig utur spelet) i många år, alltsedan 4836, stått i löjtnantsgraden, på de sednaste åren fått. mindre lön än jag hade före 1840. Jag förstår ej anledningen dertill, emedan, som man försäkrat mig och jag äfven vill påminna mig, Riksens Ständer icke vid sednaste riksdagen nedsätte anslaget till indelta armåen. Hvad kan då vara skälet? För mig är det nu mindre kännbart alt mista några riksdaler, efter jag fåt något att draga på; men mina fattiga kamrater! —— — Var god och gör dig underrättad härom, och Jåt mig få veta rätta sammanbanget. Regementsskrifvaren här vid regementet, en hederlig, integer man, ser så mystisk ut, när man frågar honom härom, och säger ungefär så här: Man bör icke bråka om småsaker; det är bäst att tiga, ty annars kan det bli värre o. s. Vv. Men som jag icke begriper hvad värre kunde inträffa, än att man blir utan, så ber jag dig göra ditt bästa, och skaffa mig ljus i detta mörker. . Om Insändaren vill hafva rättelse i något, som han anser orättvist, så synes han göra bättre. i att specielt uppgifva hvarest det öfverklagade förhållandet inträffat, och på laga väg söka upplysning om orsaken, än att framstälia sin angilvelse i så allmänna termer, som här skett. Förmodlisen måtie det anmärkta hafva något sammanhang med sednaste löneregleringen. ———— 2 22 sea