Aftonbladet – 21 mars 1844, sida 3

Lill de mesta nederlag. Hans skrift har ieke en ensidig riktning emot befästandet af Frankrikes hufvudstad; det vore pu för sent; icke heller utfaller han emot den tredubbla fästningsgördeln vid Frankrikes norra gräns; det vore ett redan förbrukadt thema. Han uttalar deremot en allmän förkastelsedom öfver slit systematiskt försvar af befästade platser, ansriper alla fästningsoch befistnings-systemer och slungar kritikens brandraketer bundtvis på de täta. massorna a! sina motståndare. Författaren bar framdragit exempel för sin sats älven ifrån äldre tidpunkter; men isynnerbet bearbetet krigshistorien ifrån 4792 till 4843, med en förmåga, urskiljning och ifver, som hänför läsaren. Han skakarisin grundval den gamla tron på vigten af fortifikations-anläggningar, och hans skrift, som säkert skall framkalla en mängd försök till motbevisning, måste således komma att blifva af stor inflytelse på krigsveten kapens utveckling; ty om man ock skulle stadna i den tanken, att författaren sjelf irrat sig uti sin åsigt, att all befästning är fördömlig, måste man dock erkänna, att han segrande visat huru de irra sig, som vilja befästa allt, bara befästa; och i detta som i de flesta fall, skall troligen pröfningen lemna den lärdom, att sanningen ligger emellan yt.erligbeterna. Ofverste Vauvilliers, en gammal, erfaren man som tjenat sitt fådernesland uti nära femtio år, har genom sin skrift så retat regeringens hätskhet emot sig, att han måst lemna tjensten, utan tt ens få pension; och Ikväl torde denna frukt af hans långvariga forskningar och arbeten åt hans land i framtiden erbjuda fördelar, som i vigt kunna överträffa många vunna fältsslag. m— LL 0