— Hvad: man än må söga om Hr Johanson, så måste det likväl erkännas, att det fianes hos bonom en öfvervägande egenskap, nemligen al något; som. en wiss konstnär en gång kalade det tusan: djefla, uti sättet att gå tillväga för att verka till ett visst ändamål, och detta förråder sig i synnerhet i hans förmåga, att efter behag kunna bevisa för eller emot samma sats, eller kortare, att göra svart till hvitt. Härpå har man redan nya och talande bevis i den metamorfoserade Freja, eller den numera sig så kallande Konstilutionelle, hvars ledning Hr J. öfvertagit.. Om man nemligen föreställer sig, att i närvarande ögonblick ingenting kan vara angelignare för det gainla systemets anhängare och reformernas fiender, än att söka motverka det i sednare tider alltmera vaknade behofvet hos nationen, att få grundlagen till en sanning och den konstitutionella iden genomörd i verkligheten, så kan svårligen någon operationsplan vara mera taktiskt beräknad för detta motverkande, än att, såsom det nu sker i den Konstitutionelle, med ett oinskränkt förråd af sofismer och falska slutledningar, söka att åt oppositionens bemödanden vid förra riksdagen gifva färgen af en partiyra, och att idkeligen fortsätta detta rop så länge, till dess tilläfventyrs en och annan af den stora mängden kan fastna på kröken. I detta afseende visar den Konstitutionelle för i förrgårs åter en hög grad af machiavellistisk beräkning. Det är verkligen intressant, äfven i psycuologiskt hänseende, att studera denna method, fastän artikeln för öfrigt är litet tråkig. Författaren rider nemligen upp på en fras, men aktar sig väl att gå in i sjelfva saken, hvarigenom han skulle nödgas gifva sig sjelf orätt, utan slår endast omkring sig med partiyran; och det märkligaste är, att hah nu påstår jemt motsatsen af hvad Freja förfäktade. under sista riksdag, under det Hr Johanson äfven arbetade derstädes.