Er RME PE BOSE: PR hyrt sd en 5 vaccinämne blifvit efter inkomne reqvisitioner ti landsorterna afskickade. — Stadens: drätselkommission lärer från Rik: marskalks-embetet mottagit en framställning Oo! angelägenhbeten deraf, att, i anseende till Högstsa Konungens förestående begrafning, sprängningsoc ;planeringsarbetet på Riddarholmen måtte sedna -innanden 25 i nästa månad: vara så fulländad att något hinder för begrafningsanstalterne derig nom icke möter. — Den bekante violinisten Hr Ghys har för e par dagar sedan anländt till hufvudstaden, stad på en resa till Petersburg. ——SERR— — Rörande H. M. Konungens åsigter om regle randet af de unionella förhållanden mellan brö drafolken, meddelar norska tidningen Morgenbla det en berättelse, som vi bär nedanför återgilv: -.ehuru den innefattar en omständighet, som syne oss mindre sannolik. Deri påstås nemligen, at unionskommittens svenske ordförande, herr Hartmansdorff, skall hafva önskat ställa erkän .nmandet af Norges rättigheter i afseende på flag gan i beroende af dess bidrag till de unionell utgiflerne, och man kan knappt föreställa sig, åt herr v, Hartmansdorff velat yttra en tanka, son så litet irimar sig med svenska nationallynne! som alltid låtit rättvisa och trohet mot ingångn aftal gå framför alla egennyttiga-beräkningar. Utar tvifvel får man snart erfara hvad grund dett påstående kan eza, och, i händelse det skulle be sanna: sig, trösta sig med den förhoppningen, at en man med sådan politik icke mer må få sam ma inflytande som tillförene på de stora angelä genheterna. Morgenbladets berättelse följer: Man berättar att H. M. Konungen skall hafv ålagt. unionskommitteen att genast inkomma me dess. flera år gamla förslog angående unionsflag gan. Man kan således hoppas att det ändtiige blir slut på det åsidosättande af riksakten, son Norge i 29 år nödgats fördraga i denna flagga Det samtal H. M. Kovungen säges hafva haf med kommitteens svenske ordförende är äfve så karakteristiskt, att vi icke kunna neka oss de! glädjen att. omtala det, då det jinnebåller något som i alla fall snart bliv bekant. HH. M. skall ny ligen hafva tillkännagifvit Fr v. Hartmansdorf att H. M. nu väntade att få emoltaga kommit teens förslag angående umionsflägzan etc., hvarpi Hr v. H; utvecklade den gamla krämare-politi ken, att man först måste få en större bevillnin; af norska Storthinget för de gemensamma utgit terna. H. M. skall då hafva visat sis mycke missnöjd med att man också dristade föreläggs hozom slika teorier, förklarat Norge; anspråk föl så billiga, att de längesedan borde våra uppfyllda samt yttrat sig vilja ansvara för, att Norges Stor. thing, om folkets rättigheter respekterades, aldrig skullevägra ett förhållsmessigt bidrag till de gemensamma utgifterna. Hr v. H. bleknade oc konsternerades. Konungen sada att han om Tisdag ville hålla statsråd och till den tiden väntade kommitteens förslag. Vi skola således snart få se, hvad häri är sannt, och vi hoppas att norska folket skall få orsak, att af fullt och upriktiat bjerta utropa ett !eve konz Oscar den försteb ———ENE — Uti flere tyska blad läses följande, ifrån Kölnisehe Zeitung upptagna korrespovd nsartikel från Stockholm, hvilken troligzenskall intressera läsaren: Bref från Stockholm antaga för afgjordt, att konungen är nära sitt slut; men de bekräfta icke mindre öfvertygande, att icke derivenom minsta oordning skall föranledas eller något det rinzxaste binder uppstå för thronföljaren. Koncl familjen och framför allt tbronföljaren äga allmän kärlek, Wasahuset äger deremot icke mer en gång ett partis. Europas blickar komma äfven sannolikt att isden närmaste framtiden ofta rigztas på Sverge, emedan män, som äro ganska förtrogna med dess förhållanden, bysa den öfvertygelsen, att en tid af djupt ingripande reformer för Sverge inträdt. Sverge bar lön;e märkt den skiljemur som söndrar det från Norge, och hvarföre förbundet med detta rike aldrig kan bli en verklig förening. Medeltidsförfattningen med fyra stånd, den föråldrade lagstiftningen, kyrkans brister och de mångfalldiga bristerna i staten, hvilken framställer en underlig blandning af lagar, plägseder och förordningar, hvilka svära lika mycket mot hvarandra som mot tiden: allt detta uppfordrar de svenska fosterlandsvännerna på det högste, att förändra det föråldrade och afskilja det obrukbara. Man känner hvad hittills blifvit gjordt, och huru mycket, äfven just genom konungen blifvit hindradt; kronprinsen deremot anse svenskarne såsom den första i reformernas led och hoppas al honom uppblomstrandet af en ny tid. henstssistisAÅR — Hvad: man än må söga om Hr Johanson, så måsta dat LÄ! Af oc 4 aa Po sAR hAa