af min popularitet, tadlad af många uppriktiga vänner, bittert håvad af många partimän just af samma Orsak, tog jag mitt samvete till råd, och fann mig pligtig att bekämpa en plan, som med sin dyra mekanism nästan förorsakar mera elände, än den skaffar bjelp, och dessutom med sin bjertlö-a hårdhet strider emot det Irländska folklynnet. Imedlertid har denna .Jåtgärd i Irland blifvit lag, och sedan den det blef, -Ihar jag icke vidare emot densamma gjort något moteIstånd. Jag hänvisar till nämnde period af mitt lif, såsom svar på den orimliga anklagelse, hvarmed man -Inu uppträdt emot mig. För att komma till en ännu ;I närmare tids period, till sjelfva repeal-röre!sen (OConj nell gjorde här i förbigående en vacker komplimang Jat den förnämste bland vittnena på motsidan, stenoi grafen Bond Hughes, i hvilken han återtog. den beIskyllniog, han förut gjort honom, att i af:eende på Jen af de anklagade, Barrett, hafva afgifvit ett falskt vittnesmål) — så påminnen J eder på hvad sätt jag lyttrat mig om de tal, Amerikanske presidenten TyTlers son hållit rörande repealfrågan, äfvensom i afselende på sympathien, som öfverhufvud visas för vår Isak i Amerika. Jag förklarade Amerikanerne högltidligt, att Irländska folket icke skulle af dem emottaga något bistånd, som i ringaste mån kunde kompromettera dess trohet emot Drottningen öfver dessa lriken, hvarvid jag dessutom beder eder besinna, på lbvad sätt jag så väl förut som efteråt yttrat mig öfI ver slafväsendet i Förenta Staterna. I de södra slafhållande staterna hade äfven betydande summor blifI vit insamlade för vår repeal-kassa; men lät jag väl af utsigten till detta understöd afbålla mig ifrån, att lsäga sanningen rörande slaffcågan , att stämpla slafbållarne och slafsaljarne såsom Guds och menniskors fiender, såsom brottslige och förbrytare, såsom medbjelpare i den afskyvärda slafhandeln? O, mine herrar! vore jag verkligen en hycklare, så skulle jag hafva kastat åt dessa slafdrifvare några öfversockrade ord till försoving; men mitt bjerta är och var alltid uppfyldt af kärlek till friheten och -mina medmenniskor, och de säga en osanning, som påstå att jag varit en hycklare och skrymtare. J hafven, mine herrar! läst i tidningarne, att hjelp blifvit oss erbjuden från Frankrike, alt det demokratiska partiet i Paris, med Ledru-Rollin i spetsen, erböd oss penningar och understöd, Detta parti hatar England djupt och af hela bjertat— det vilda hat emot England, som efter bataljen: vid Waterloo, måhända icke utan skäl, jäser i Fransyska folket, har sitt högsta uttryck i Ledru-Rollins parti. Sökte jag väl kamratskap med detta parti, eller var väl det svar, jag gaf på dess adress, affattadt i en uppmuntrande ton? Tvertom talade jag i. den fasta tonen af en lojal och trogen undersåte. Jag vägrade Fransysk hjelp, vägrade den med afsky, och varnade Hr Leuru-Ro!lin uttryckligen, att icke komma till Irland. Var detta väl en hycklares handlingssätt? Å ven den nuvarande monarken i Frankrike har jag icke ens på det aflägsnaste sätt sökt vinna för vår sak; tvertom har jag trotsat honom (J have hiurled defiance at him). Generalprokuratorn har med mycken skarpsionighet sökt visa, att vi handlade enligt samma plan, som ledde de förenade Irländarne, år 1797. Men hvar finnes väl den ringaste likhet emellan dessa och repealvännerna? De förenade Irländarne räknade visserligen på hjelp från Frankrike, och hölo der utskickaIde, under det, måhända, Fransyske emissarier genomströfvade. Irland. Hafva vi väl sett oss om efter IFransysk kjelp, eller efter vapenmakt och medel till omstörtningar? Och vi skola hafva gått till väga efter samma plan, som de! Raka motsatsen. Man lkunde snarare säga, att jag spekulerade på återställandet af den äldre Bourbonska linien, på en konung Henrik V; imedlertid, mina herrar! skulle det vara mig okärt, om jag skulle behöfva vänta med repeal ända till Henrik V:s thronbestigning. (Munterhet.) -IJag döljer icke min åsigt, att Europa aldrig skall Iblifva fullkomligt lugnt, förrän den gamla dynastien låter hlifvit insatt i Frankrike. Hon har mera gäl lande rättigheter, än hvilket annat furstehus som helst. Dock nej! en bättre rättighet till thronen, än vår ) Ihulda monarkinna äger, fiones ej; men hertigen af , Bordeaux har i alla fall en bättre rättstitel, än den nuvarande Fransmännens konung. Jag har försmått, -latt emottaga ens det ringaste bistånd af denne ko.nung; ja, jag slungade trotset af min ovilja emot den , Iman, som öfverlemnar Frankrikes barn åt otrogna , luniversitetslärares undervisning. Och på samma sält, ,som J sett huru jag skjutit från mig allt understöd från Frankrike, hafven J haft tillfälle observera den t Iställning, jag tagit med hänseende till kartisterne i Enoglands De voro under vapen, de voro i öppen resning, hade till tusen och tiotusen sammanskockat sig i fabriksstäderna; deras läror utbredde sig, och olantalet af deras lärjungar tilltog, ty för de fattigare , I folkklasserna ligger någonting hänförande i kartismens ) grundsatser.. Den hade till mål kränkning af all , läganderätt, agrariska lagar och pivellering. Kartisterne voro talrika, och de erbjödo mig sin hjelp. Hvyad-gjorde. jag? Jag försköt dem och deras läror, jag fördref dem från Irland, och Irländska folket var så uppbragt emot kartisterne, att desse, för att häm-Inas, i Maachester misshandlade en hop Irländare. t)Så snart vi erforo, att en kartist insmugit sig i repeal n I föreningen, gåfvo vi honom hans penningar tillbaka, åloch ströko ut hans namn från listan på föreningens ål medlemmar. Hade folkuppror varit mitt mål, tron tJ väl, att jag skulle hafva handlat på det sättet? Försätten eder, mine herrar! för et ögonblick i min -Iställning. Gode Gud! om J förden i skölden ett väp-nadt uppror, en våldsam omstörtning, skullen J ej r lsöka att göra eder så starka som möjligt, och att dråga alla dem till eder, som yrka på våld och var Ipens bruk? Gjorde jag väl så med kartisterne? El-Iler lät jag ej drifva dem ur Dublin, ur Irland? Jag alpåstår fullt, och fast, Mylords! att utan mitt motstånd emot kartismen, skulle den hafva hitvandrat från England, utbredt sig från ena ändan af Irland till njden andra, gjort gemensam sak med Ribbonmensr. Gud vare lof! jag bekämpade den och huru äfven denna process må slutas, så skall jag alltid glädja le mig, avt jag hållit Irland rent från denna besmittelse. 8 Ett ytterligare factum, på hvilket jag fäster eder auppmärksamhet, är mia beständiga, orubbliga tillgit ilvenhet för min monarkinna, Aldrig, derom bära alla t. berättelser i.tidningarne om mina tal vittne, har Jag esluttalat hennes namn anneriunda än med vördnad; an I då jag måste beklaga mig öfver regeringen, har jag ujalltid varit sorgfällig att skilja Hennes Maj:ts namr tt, från hennes ministrars, Alitid gjorde jag denna tyd: d-lliga grundlagsenliga skillnad, och har derföre skä et I beklaga mig öfver generalprokuraterns påstående, som HH RT RR RV