samlade ligs n mting olagligt; — detta påstående är, icke s: ex vederläggning. Men jag frågar. mine herrar! gick väl vid dessa ssmmankomster någon menniskas, mans, qrionas eller barns, eller ens ett djurs lif förloradt eller sattes i fara? J svaren enhälligt: sej. Blef väl någon slagen, skadad eller förolämpad? Nej! Har vil någon qvinna, gammal eller ung, vid dessa sammankomster blifvit oskickligt bemött, elier ens i grannlagenhet emot henne feladt? J svaren: Blef väl för en skillings värde egendom dervid len eller förstörd? Nej! Dock, jag ber om ursäkt ömde något: en. polisbetjent har verkligen tat ed, att i Tara hade folket gått 38 vå så långt et, alt ett pepparkais-stånd för en gammal a höll på att stötas omkull (skratt). År det ov ic csynnerligt, utomordentligt, att man kommer . oc mig, alt jag gesom dessa sammankom:ta: folket i ett sådant raseri, att det stod vid branten af uppror, då likväl samma folks uppförande var så exemplariskt, dess beteende emot hvarandra så höfligt och stilla, att icke enas vid dessa tillfällen gaste olyckshändelse egt rum? Sannolikt hade, r borrar! i intet land i veriden sådana folkmöte: flöpa på lika sätt som dessa; intet folk i ver s i massor af många tusen, hafva -uppfört sig mec ian anstäsdighet, ett så exemplariskt lusze, förrö!jda och smädade irländska folket, dena 2a och lagbrytande hop, såsom Times kallar det, Mine herrar af juryn! detta irländska folk väntar edert utslag med lugn. Det kan möjligen komma att ogilla det, såsom det härdder mennisko:,.då en dom står i strid med veras känslor: och önskr : eder domän nens öde må räknar sig strare i tisk anst at us lagen skal ej blifva kränkt huru : aila, och hvad än den ringa mansom nu talar till eder, och som att vara irländska folkets uppfo-t g, freålig och uthållande poli-! g. Mcn talrika sammankomster, säger man, ,5 nödvändigt injaga raäddhåga. Göral de det: verkligen? Mine herrar! frågen eder sjelfve. Voro icke sgistratspersoner inom de distrikt, der samm ma: hvarfö saken afvigt kyrkan, hyar:ö höllos, ögonvittnen till desam:s icke de, icke de emot repealredsdomrarne, presterne af högke de allraförskräcktaste personer i pantalonger e kjortlar, för att vittaa om det förogifna injagandet af förskräckelse? Jo, emedan ingen och inga på ed och samvete kunnat intyga, att de kännt minsta förskräckelse öfver dessa sammankomster.. Moa denna brist på vittnen talar högt, som trumpelens tor Om: dessa sammankomster voro farliga för den allmänaa freden, hvarföre förhöd man dem 2j? Om da voro upproriska, hvarföre varnade man oss icke? Och då man slutligen förböd! dem genom en proklamation, sedan man i flere månader låtit dem hafva sin gång, utan minsta vink om deras lagstridighet. hafva vi ej genast åtlydt befallningen? Och lizväl brännmärker man oss såsom konspiratörer, som -åtlydde lagen och hulpo till att sättal den i kraft! Men a sammankomster voro icke lagstridige, det var liga sammankomster, enliga med folkets urgamla rättighet i dessa riken, och noggrannt motsvarande de grundlagsenliga ändamål, för hvilka de egde rum, nemligen att öfverlägga och ingå till drottningen och parlamentet med petitioner om upphäfvandet på laglig väg af en beståndande lag. — Efter en lång utveckling af denna. sats, företog OConnell till granskning den andra klassen af vittnesmål: de åtalade artiklarae i repeal-tidningarne. Han visado a esmålen icke förmått ådagalägga någon förbindelse, hvarken emellan honom för sin person eller. repealföroningen, med de ifrågavarande tidningarne; han och föreningen, såsom. sådan, hade hvarken uppsatt någon al dem, gilvit. dem understöd, eller satt. dera i omlopp. Om, såsom man påstår, de innehållit iibeller, så hade det ålegat generalprokuratorn att tilltala deras redaktörer Och ägare, enligt lagen emot:smädeskrifter. Men: när allt går omkring, hvarmed hade väl dessa tidningar förbrutit sig? Jo, de hade gifvit offentlighet åt några tal och uppsatser, hvilka för längesedan skulle hafva Varit glömda, förutan det väses man ou gjort af dem, På detta sätt gifver-man tidningsblad en tillgjord och orimlig vigt, den de sällan ega. Man beskyller dem att hafya uppäggat folket till missnöje, till våldsamhet och uppror; men hvarest hafya de väl åstadkommit något dylikt? — Nu följer i OConnells tai följande märkliga ställe: -Jag tillhörer en kristlig trosbekännelse, som — man må säga om jesuitismen hvad man vill — lärer, att ingen fördel för den enskilde, vare sig huru stor som helst; iogen än så stor fördel för stat eller kyrka får sökas medelst en förbrytelse, att ingen synd kan bemantlas eller försvaras genom någon än så betydande fördel. Mylords! Tidniogarne hafva förkunnat det för hela verlden, och äfvea öm de icke gjort det, så är det dock bekant, att Dåppeligeh nånsin en enskild person ägt och äger folkets förtroende i så fallt mått som jag. De kathoska lekmännen af alla stånd här i tandet, det katholska presterskapet, det högre så väl som det lägre, skänka mig sitt förtroende. -Jag Har vunnit detta förtroende genom uppriktigt vidbållande under hela min lefnad af de grundsatser, jag bekänt. Kathbolik till min tro, försvarar jag mig här inför en protestantisk jury, jag kan säga, inför jordens farstars och folks ögon, och jag beder eder väl besinna: om J viljen nedsmutsa edra landsmän; bland hvilka. finnas protestanter af den högsta heder i tänkesätt, genom en dom, som för ett ögonblick skulle kasta tvifvel öfver den fullkomliga uppriktigheten af den lära jag bekänt i hela mitt lif, min tillvaros stolthet och ära, mina mot grafven sjunkande års tröst, och min förhoppning på en högre domstol. Sannerligen, J kuoren icke tro att jag skulle kunna begå ett affall från hvarje grundsats, som Jag följt under hela mitt lif, och vara i stånd att lättsinnigt inlåta mig i en sammansvärjning, som stod i strid med hela den politiska bana, jag tillryggalagt. Hvar och en af eder, mine Herrar af juryn! minne: väl ännu de fruktansvärda sammansättningar -emellar arbeiarne, som för 38 år sedan voro i gång här i Du blin och på andra ställen i Irland. Man har påstått att jag skulle vara i stånd att uppoffea mina grund satser. för folkgunsten; men hvem har väl rättighe att säga så? Hade jag icke lätt kunnat göra mi älskad och populär hos. dessa föreningar ? Men of fentligen, ensam och med fara för mitt lif uppträdd: jag emot dem; och vid den sammankomst, som d hölls på spanmålsbörsen, hade jag polisens skydd at tacka för min räddaing från de inrasade förbundne arbe tarnes anfall. I miunens visserligen äfven mitt rastlös motstånd emot aRibbonmens oväsen, hvilket jag ick mA Lan daada gångar Affantlaan fördäöämda få